Gärdsmygar

	Gärdsmygar
	Gärdsmyg (Troglodytes troglodytes), den enda av gärdsmygsarterna som inte förekommer i Nord- eller Sydamerika.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Gärdsmygar; Troglodytidae
Vetenskapligt namn
	§ Troglodytidae
Auktor	Swainson, 1832
	Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Gärdsmygar (Troglodytidae) är en familj inom fåglarna med små tättingar som nästan bara förekommer i Nya Världen.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Familjen förekommer uteslutande i Nya Världen, förutom den i Palearktis förekommande gärdsmygen (Troglodytes troglodytes) som fått ge namn åt hela gruppen. Merparten av världens arter är stannfåglar och förekommer i Central- och Sydamerika, men vissa arter som häckar i tempererade områden flyttar söderut till varmare områden om vintern.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Kaktusgärdsmyg (Campylorhynchus brunneicapillus)

Gärdsmygarna är små till mycket små tättingar med spetsig näbb och rundade, något kupade vingar. Deras storlek varierar från bromeliagärdsmyg som i snitt mäter 10 cm och väger 9 gram, till jättegärdsmygen som i snitt mäter ungefär 22 cm och väger 50 gram. De vanligast förekommande färgerna i fjäderdräkten är grått, svart, vitt och brunt. Merparten uppvisar även strimmor i fjäderdräkten, speciellt på stjärten och/eller på vingarna. Flera arter håller ofta stjärten upprätt. De har en kraftfull och ofta komplex sång.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Karolinagärdsmyg (Thryothorus ludovicianus)

Gärdsmygarna är främst insektsätare. De kan inte se på natten och de sover på marken. De förekommer i mycket olika typer av habitat, från torra områden med enstaka träd till regnskog. Merparten förekommer på lägre nivåer, nära marken, men vissa arter inom släktet Campylorhynchus och båda arterna inom släktet Odontorchilus förekommer främst högt uppe i trädkronorna. Några arter, speciellt gärdsmyg och husgärdsmyg, uppträder förhållandevis orädda i närheten av människor.

Gärdsmygarna bygger klotformade och ofta stora bon. De är antingen monogama eller polygama.^[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga namnet Troglodytes betyder "grottinnevånare" på grekiska och kommer av vissa arters tendens att födosöka i hålor i marken.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Familjen delas numera vanligen in i 19 släkten efter att Thryothorus delats upp i flera. Nedanstående artlista följer Clements et al. 2015.^[2]

Släkte Salpinctes
- Klippgärdsmyg (S. obsoletus)
Släkte Microcerculus
- Nordlig näktergalsgärdsmyg (M. philomela)
- Sydlig näktergalsgärdsmyg (M. marginatus)
- Flöjtgärdsmyg (M. ustulatus)
- Bamblagärdsmyg (M. bambla)
Släkte Odontorchilus
- Bergtandgärdsmyg (O. branickii)
- Amazontandgärdsmyg (O. cinereus)
Släkte Catherpes
- Kanjongärdsmyg (C. mexicanus)
Släkte Hylorchilus
- Karstgärdsmyg (H. sumichrasti)
- Navagärdsmyg (H. navai)
Släkte Ferminia
- Zapatagärdsmyg (F. cerverai)
Släkte Troglodytes
- Husgärdsmyg (T. aedon) – består möjligen av flera arter
  - "Cozumelgärdsmyg" (T. [a.] beani) – urskiljs ibland som egen art
- Falklandsgärdsmyg (T. cobbi)
- Socorrogärdsmyg (T. sissonii)
- Clarióngärdsmyg (T. tanneri)
- Rostbrynad gärdsmyg (T. rufociliatus)
- Ockragärdsmyg (T. ochraceus)
- Berggärdsmyg (T. solstitialis)
- Santamartagärdsmyg (T. monticola)
- Tepuígärdsmyg (T. rufulus)
- Gärdsmyg (T. troglodytes) – står liksom följande två arter möjligen närmare Cistothorus än övriga Troglodytes
- Stillahavsgärdsmyg (T. pacificus)
- Vintergärdsmyg (T. hiemalis)
Släkte Thryorchilus
- Trädgränsgärdsmyg (T. browni)
Släkte Cistothorus
- Gräsgärdsmyg (C. platensis)
  - Starrgärdsmyg (C. [s.] stellaris) – urskiljs ofta som egen art^[3]
- Méridagärdsmyg (C. meridae)
- Apolinargärdsmyg (C. apolinari)
- Kärrgärdsmyg (C. palustris)
Släkte Thryothorus
- Karolinagärdsmyg (T. ludovicianus)
  - "Vitbrynad gärdsmyg" (T. [l.] albinucha) – urskiljs ibland som egen art
Släkte Thryomanes
- Snårgärdsmyg (T. bewickii)
Släkte Campylorhynchus
- Vithuvad gärdsmyg (C. albobrunneus)
- Bandryggig gärdsmyg (C. zonatus)
- Gråbandad gärdsmyg (C. megalopterus)
- Jättegärdsmyg (C. chiapensis)
- Rostnackad gärdsmyg (C. rufinucha)
  - Kastanjeryggig gärdsmyg (C. [r.] capistratus) – urskiljs ofta som egen art^[3]
  - Sclatergärdsmyg (C. [r.] humilis) – urskiljs ofta som egen art^[3]
- Fläckgärdsmyg (C. gularis)
- Boucardgärdsmyg (C. jocosus)
- Yucatángärdsmyg (C. yucatanicus)
- Kaktusgärdsmyg (C. brunneicapillus)
- Gulögd gärdsmyg (C. nuchalis)
- Bandad gärdsmyg (C. fasciatus)
- Tvåfärgad gärdsmyg (C. griseus)
- Trastgärdsmyg (C. turdinus)
Släkte Pheugopedius
- Sothuvad gärdsmyg (P. spadix)
- Svartbukig gärdsmyg (P. fasciatoventris)
- Roststjärtad gärdsmyg (P. euophrys)
  - "Gråbrynad gärdsmyg" (P. [e.] schulenbergi) – urskiljs ibland som egen art
- Inkagärdsmyg (P. eisenmanni)
- Andinsk gärdsmyg (P. mystacalis)
- Mustaschgärdsmyg (P. genibarbis)
- Corayagärdsmyg (P. coraya)
- Rostbröstad gärdsmyg (P. rutilus)
- Fläckbröstad gärdsmyg (P. maculipectus)
- Marmorgärdsmyg (P. sclateri)
  - Pheugopedius [s.] columbianus – urskiljs ibland som egen art
  - Pheugopedius [s.] paucimaculatus – urskiljs ibland som egen art
- Västmexikansk gärdsmyg (P. felix)
- Svartstrupig gärdsmyg (P. atrogularis)
Släkte Thryophilus
- Sinaloagärdsmyg (T. sinaloa)
- Bandgärdsmyg (T. pleurostictus)
- Rostryggig gärdsmyg (T. rufalbus)
- Santandergärdsmyg (T. nicefori)
- Caucagärdsmyg (T. sernai)
Släkte Cantorchilus
- Strimbröstad gärdsmyg (C. thoracicus)
- Strimstrupig gärdsmyg (C. leucopogon)
- Kanelgärdsmyg (C. modestus)
- Zeledóngärdsmyg (C. zeledoni)
- Panamagärdsmyg (C. elutus)
- Flodgärdsmyg (C. semibadius)
- Kastanjegärdsmyg (C. nigricapillus)
- Vitbrynad gärdsmyg (C. superciliaris)
- Beigebröstad gärdsmyg (C. leucotis)
- Långnäbbad gärdsmyg (C. longirostris)
- Guarayosgärdsmyg (C. guarayanus)
- Grå gärdsmyg (C. griseus)
Släkte Cinnycerthia
- Rostgärdsmyg (C. unirufa)
- Sepiagärdsmyg (C. olivascens)
- Perugärdsmyg (C. peruana)
- Rödbrun gärdsmyg (C. fulva)
Släkte Uropsila
- Bromeliagärdsmyg (U. leucogastra)
Släkte Henicorhina
- Vitbröstad skogsgärdsmyg (H. leucosticta)
- Bandvingad skogsgärdsmyg (H. leucoptera)
- Gråbröstad skogsgärdsmyg (H. leucophrys)
- Santamartaskogsgärdsmyg (H. anachoreta)
- Munchiqueskogsgärdsmyg (H. negreti)
Släkte Cyphorhinus
- Kastanjebröstad gärdsmyg (C. thoracicus)
  - Cyphorhinus [t.] dichrous – urskiljs ibland som egen art
- Sånggärdsmyg (C. phaeocephalus)
- Musikergärdsmyg (C. arada)

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Perrins, C. (1991). Encyclopaedia of Animals: Birds. London: Merehurst Press. sid. 190. ISBN 1-85391-186-0
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b c] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Gärdsmygar.
Bilder & media

[EoB-1] Perrins, C. (1991). Encyclopaedia of Animals: Birds. London: Merehurst Press. sid. 190. ISBN 1-85391-186-0

[CC-2] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[IOC-3] [a b c] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.

[1]

[2]

[3]