Husgärdsmyg
| Husgärdsmyg | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Gärdsmygar Troglodytidae |
| Släkte | Troglodytes |
| Art | Husgärdsmyg T. aedon |
| Vetenskapligt namn | |
| § Troglodytes aedon | |
| Auktor | Vieillot, 1809 |
| Utbredning | |
 | |
Husgärdsmyg[1] (Troglodytes aedon) är en fågel i familjen gärdsmygar inom ordningen tättingar.[2] Den är mycket vida spridd i hela Nord- och Sydamerika.
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Husgärdsmyg är en liten (11–13 cm) och kompakt tätting, med platt huvud, rätt lång och böjd näbb och korta vingar. Den långa stjärten håller den antingen rest eller något sänkt i förhållande till kroppen. Fjäderdräkten är dämpat brun med mörkare tvärbandning på vingar och stjärt. Det ljusa ögonbrynsstrecket som är karakteristiskt för många gärdsmygsarter är hos husgärdsmygen ovanligt svagt.
Färgsättningen varierar geografiskt över det vida utbredningsområdet. I sydvästligaste USA och Mexiko är husgärdsmygen av underarten brunneicollis ("Brown-throated Wren") kanelbeige på strupen och bröstet, med ett tydligt beigefärgat ögonbrynsstreck. Hos populationen på ön Cozumel utanför Yucatánhalvön (beani, urskiljs ibland som egen art) är manteln rostfärgad, medan hjässan är kontrasterande gråbrun. Buken är vit och ögonbrynsstrecket tunt och beigefärgat.
Sången består av en utdragen bubblande serie med både melodiska drillar och mer skallrande ljud. Lätena är varierande, från hårda grälande toner till ljusare och mer nasala. Även torra "chek" kan höras.[3]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Husgärdsmygen är en mycket vida spridd art i både Nord- och Sydamerika. Systematiken är omstridd, både vad gäller artgränser och antalet underarter den bör delas in i. Nedanstående lista med hela 32 underarter fördelade i tio grupper följer Clements et al 2019:[2]
- aedon-gruppen
- Troglodytes aedon parkmanii – sydvästra Kanada, centrala och västra USA och norra Baja California
- Troglodytes aedon aedon – sydöstra Kanada och östra USA
- Troglodytes aedon baldwini – södra och centrala Kanada, södra USA
- Troglodytes aedon rufescens – Dominica (Små Antillerna)
- Troglodytes aedon martinicensis – Martinique (Små Antillerna)
- Troglodytes aedon mesoleucus – Saint Lucia (Små Antillerna)
- Troglodytes aedon guadeloupensis – Guadeloupe (Små Antillerna)
- Troglodytes aedon musicus – Saint Vincent (Små Antillerna)
- Troglodytes aedon grenadensis – Grenada (Små Antillerna)
- Troglodytes aedon beani – ön Cozumel utanför Quintana Roo i östra Mexiko
- brunneicollis-gruppen
- Troglodytes aedon cahooni – bergen i sydöstra Arizona till den centrala mexikanska platån
- Troglodytes aedon brunneicollis – centrala och södra Mexiko (San Luis Potosí och Hidalgo till Oaxaca)
- Troglodytes aedon compositus – bergen i östra Mexiko (Coahuila och Nuevo León i Puebla)
- Troglodytes aedon nitidus – södra Mexiko (berget Zempoaltepec i Oaxaca)
- musculus-gruppen
- Troglodytes aedon intermedius – södra Mexiko (sydöstra Oaxaca och östra Tabasco) till Costa Rica
- Troglodytes aedon inquietus – sydligaste Costa Rica, Panama och Pearl-öarna
- Troglodytes aedon carychrous – ön Coiba (Panama)
- Troglodytes aedon clarus – Trinidad, på Guyana, i Venezuela, Brasilien, Colombia och i norra Peru
- Troglodytes aedon atopus – norra Colombia (Sierra Nevada de Santa Marta)
- Troglodytes aedon striatulus – västra och centrala Anderna i Colombia
- Troglodytes aedon columbae – östra Colombia och västra Venezuela
- Troglodytes aedon albicans – sydvästra Colombia och västra Ecuador
- Troglodytes aedon tobagensis – Tobago
- Troglodytes aedon audax – torra stränder i västra Peru (Cajamarca till norra Ica)
- Troglodytes aedon puna – punan i norra Peru och nordvästra Bolivia (La Paz)
- Troglodytes aedon rex – centrala och östra Bolivia
- Troglodytes aedon carabayae – centrala och södra Peru (Junín, Cusco och Puno)
- Troglodytes aedon tecellatus – kustvattnen i södra Peru (Arequipa) till norra Chile (Tarapacá)
- Troglodytes aedon atacamensis – norra Chile (Antofagasta, Atacama och norra Coquimbo)
- Troglodytes aedon musculus – centrala och södra Brasilien till östra Paraguay och nordöstra Argentina (Misiones)
- Troglodytes aedon bonariae – södra Brasilien, Uruguay och nordöstra Argentina
- Troglodytes aedon chilensis – södra Chile och södra Argentina (till Tierra del Fuego)
Tongivande International Ornithological Congress (IOC) urskiljer lika stort antal underarter, dock med en annan indelning:[4]
- tre underarter erkänns ej: baldwini inkluderas i nominatformen samt compositus och nitidus i brunneicollis
- tre underarter urskiljs ur andra: peninsularis med utbredning på Yucatánhalvön, pallidipes på Pärlöarna utanför Panama och effuitus på Guajirahalvön i norra Colombia samt i nordvästra Venezuela.
Vad gäller artgränser anser vissa, bland andra IUCN, att beani på Cozumel utgör en egen art, "cozumelgärdsmyg". Tidigare behandlades även falklandsgärdsmyg (T. cobbi) som en underart till husgärdsmyg.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Husgärdsmygen bebor öppen skog och skogsbryn. Som namnet avslöjar ses den också ofta i människans närhet i jordbruksbygd, stadsparker och trädgårdar. Där hoppar den runt på låga grenar och i tät vegetation på jakt efter insekter. Vintertid är den mer tillbakadragen och håller sig ofta gömd i häckar, snår och buskage.
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Husgärdsmygen häckar ursprungligen i trädhål, men nyttjar gärna holkar och kan också bygga sina bon i andra håligheter, till och med inne i bostadshus. Trots sin litenhet kan den vara mycket aggressiv i konkurrensen om boplatser. Den kan då släpa ut ägg och ungar, ibland till och med döda adulta fåglar. I vissa områden är husgärdsmygen den huvudsakliga orsaken till misslyckade häckningar för trädsvala, sialior, mesar och gyllenskogssångare.
Status[redigera | redigera wikitext]
IUCN bedömer hotstatus för beani och övriga taxon var för sig, båda grupper som livskraftiga.[5][6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- House Wren Faktablad om husgärdsmyg på allaboutbirds.org
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1.
- ^ Birdlife International 2016 Troglodytes aedon Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Birdlife International 2016 Troglodytes beani Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör husgärdsmyg.
Wikispecies har information om Troglodytes aedon.- Läten på xeno-canto.org
|