Galileiska månar

Från Wikipedia
Version från den 2 januari 2018 kl. 19.51 av Voyager85 (Diskussion | Bidrag) (tabell)
De galileiska månarna i en sammansatt bild där månarnas storlek kan jämföras med Jupiters: uppifrån ses Io, Europa, Ganymedes och Callisto.

De galileiska månarna är ett samlingsnamn för Jupiters fyra stora månar Callisto, Ganymedes, Europa och Io, vilka beskrevs av Galileo Galilei i början av 1600-talet under namnet de "Mediceiska stjärnorna". Upptäckten anses betydelsefull för astronomin, då det var det första ovedersägliga beviset på himlakroppar som inte gick i omloppsbana runt jorden.

Galileo gjorde den första observationen 7 januari 1610. Till en början kallade Galileo sin upptäckt Cosmica Sidera för att hedra sin beskyddare storhertigen Cosimo II de' Medici (1590–1621). På storhertigens förslag ändrade Galileo namnet till Medicea Sidera (de "mediceiska stjärnorna"), efter de fyra bröderna Medici: Cosimo, Francesco, Carlo, och Lorenzo. Upptäckten publicerades mindre än två månader efter den första observationen i den Venedigbaserade vetenskapliga publikationen Sidereus Nuncius.

Det tre inre Galileiska månarna har omloppsbanor med 1:2:4 banresonans.
Namn
Bild Diameter
(km)
Massa
(kg)
Densitet
(g/cm³)
Halv storaxel
(km)[1]
Siderisk omloppstid(d)
[2] (relative)
Inklination
(°)
Excentricitet
Io
Jupiter I
36600
× 36374
× 36306
893×1022 3,528 421800 1,769

(1)
0,050 0,0041
Europa
Jupiter II
31216 48×1022 3,014 671100 3,551

(2)
0,471 0,0094
Ganymede
Jupiter III
52682 148×1023 1,942 1070400 7,155

(4)
0,204 0,0011
Callisto
Jupiter IV
48206 108×1023 1,834 1882700 16,69

(9,4)
0,205 0,0074

Referenser