Hoppa till innehållet

Galileiska månar

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Galileiska månarna)
De galileiska månarna i en sammansatt bild där månarnas storlek kan jämföras med Jupiters: uppifrån ses Io, Europa, Ganymedes och Callisto.

De galileiska månarna är ett samlingsnamn för Jupiters fyra stora månar Callisto, Ganymedes, Europa och Io, vilka beskrevs av Galileo Galilei i början av 1600-talet under namnet de "Mediceiska stjärnorna". Upptäckten anses betydelsefull för astronomin, då det var det första ovedersägliga beviset på himlakroppar som gick i omloppsbana runt en annan himlakropp än jorden.

Galilei gjorde den första observationen 7 januari 1610. Till en början kallade Galilei sin upptäckt Cosmica Sidera för att hedra sin beskyddare storhertigen Cosimo II de' Medici (1590–1621). På storhertigens förslag ändrade Galilei namnet till Medicea Sidera (de "mediceiska stjärnorna"), efter de fyra bröderna Medici: Cosimo, Francesco, Carlo och Lorenzo.

I mars 1610, mindre än två månader efter den första observationen, publicerade Galilei upptäckten i sin skrift Sidereus Nuncius. Skriften beskrev också hans tre första upptäckter med teleskopet: att månens yta inte är slät, att det finns många fler stjärnor än som kan ses med blotta ögat och att planeterna inte är lysande punkter som stjärnorna utan små lysande skivor.[1]

Det tre inre Galileiska månarna har omloppsbanor med 1:2:4 banresonans.
Namn
Bild Diameter
(km)
Massa
(kg)
Densitet
(g/cm³)
Halv storaxel
(km)[2]
Siderisk omloppstid(d)
[3] (relativ)
Inklination
(°)
Excentricitet
Io
Jupiter I
3660
× 3637
× 3631
893×1022 3,528 421800 1,769

(1)
0,050 0,0041
Europa
Jupiter II
3122 48×1022 3,014 671100 3,551

(2)
0,471 0,0094
Ganymedes
Jupiter III
5268 148×1023 1,942 1070400 7,155

(4)
0,204 0,0011
Callisto
Jupiter IV
4821 108×1023 1,834 1882700 16,69

(9,4)
0,205 0,0074
  1. ^ Weinberg, Steven (2016) [2015]. To Explain the World – The Discovery of Modern Science. Penguin Books. sid. 175–178. ISBN 978-0-141-98087-4 
  2. ^ ”NaturalSatellites” (på engelska). IAU Minor Planet Center. Arkiverad från originalet den 20 maj 2011. https://archive.is/20110520031937/http://www.minorplanetcenter.org/iau/NatSats/NaturalSatellites.html. Läst 2 januari 2018. 
  3. ^ ”Moons of Jupiter” (på engelska). NASA. https://www.nasa.gov/sites/default/files/files/Moons_of_Jupiter_Lithograph.pdf. Läst 2 januari 2018.