Geater

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Geatas (geater eller geatar; uttalas med en lång diftong "ēa"[1]) är ett fornengelskt namn på en nordisk folkgrupp. Ordet är belagt från 900-talet men kan ha använts långt tidigare. Geater spelar en stor roll i Beowulfkvädet och nämns även i den korta dikten Widsith.

Vilken folkgrupp som åsyftas har diskuterats flitigt i forskningen. Det beror på att Beowulf utspelar sig i en tid där de historiska källorna för Skandinavien är extremt få och spröda. Forskare har velat förlägga kvädets handling till diverse olika regioner. Det faktum att kvädet tydligt skiljer mellan daner, jutar och geater har inte hindrat forskare från att ändå identifiera de senare med just daner[2] eller jutar. Man har rentav föreslagit att Beowulf-poeten inte visste speciellt mycket om Norden utan diktade in antikens geter i sin historia.[3] Rent etymologiskt så anses det anglosaxiska ordet geatas emellertid motsvara det svenska folknamnet götar och vissa bedömare menar att geaterna därför kan ha hört hemma någonstans i det svenska Götaland[4] eller på Gotland.[5][6][7]

Fast Beowulf har ett stort värde för fornnordisk sagoforskning och fornengelsk lingvistik innehåller den många fantastiska och mytiska inslag och betraktas som en mycket svag historisk urkund. Den används därför inte av de flesta professionella historiker som källa till händelser under järnåldern.[8] Ändå kan i alla fall en händelse och en karaktär i kvädet bekräftas av oberoende och historiskt tillförlitliga källor. Kvädet namnger i övrigt händelser och personligheter som annars bara finns omnämnda i den fornnordiska litteraturen mellan 300 och 500 år senare.

Hygelacs plundringståg[redigera | redigera wikitext]

Beowulfkvädet och Frankerkrönikan av Gregorius av Tours nämner ett plundringståg i Nordvästeuropa lett av kung Hygelac (Chlochilaichus hos Gregorius, motsvarande fornnordiska Hugleik[9][10]). I Beowulfkvädet är Hygelac geaternas kung, hos Gregorius nämns han som dan. I två senare frankiska källor, Liber Monstrorum samt Liber Historiae Francorum sägs han dock ha tillhört ett folk kallat getae eller gotorum.[10] Gregorius daterar händelsen till frankerkungen Theoderik I:s regeringsperiod, cirka år 516.[11] Detta ger en uppfattning om när Beowulfkvädet utspelar sig, och innebär att poeten skrev mellan 200 och 500 år senare.

Det historiskt belagda plundringståget slutade i katastrof. Hugleik och hans krigare besegrades och omkom. Anförarens lik bevarades en tid i Frankrike där det väckte uppseende genom sin högväxthet. Hugleiks plundringståg är det första skriftligt dokumenterade sjöanfallet av det slag som sedermera skulle få namnet vikingatåg, ca 300 år före vikingatiden. Fynd av krigsbytesoffer och båtar i danska mossar visar dock att sådana angrepp var vanliga inom Skandinavien redan från omkring 300 f.Kr. framåt (se Hjortspringbåten).

Strider med svearna[redigera | redigera wikitext]

I Beowulfkvädet berättas det om strider mellan svearna och geaterna, vilka förr togs på stort allvar av forskarna, men som numera sällan diskuteras i vetenskapligt historiska sammanhang. Här nedan följer en resumé:

Det berättas att när den geatiske kungen Hrethel dör beger sig sveaprinsarna Ohthere (Ottar) och Onela (Ale) över havet till dennes land för att härja. De orsakar mycken förödelse och stort manfall. Häthcyn (Håkan) som efterträtt Hrethel far då till Sveariket för att hämnas. I striderna som följer lyckas han ta sveadrottningen till fånga och för henne med sig som gisslan. Svearnas gamle kung, Ongentheow (Angantyr), hinner dock ikapp geaterna, dödar Häthcyn och fritar sin hustru. Han jagar sedan geaterna framför sig genom en skog. Slutligen omringar han de uttröttade geaterna och lovar att döda dem alla. Men plötsligt hör man hornstötar i fjärran. Det är Häthcyns broder Hygelac (Hugleik) som kommer med geatiska hjälptrupper. Svearna besegras och deras kung dödas.

Långt senare, när Hygelac fallit på vikingatåg i Frisland, och dennes son Heardred (Hårdråde) blivit kung, kommer flyktingar seglande över havet. Det är Eadgils (Adils) och dennes broder Eanmund (Anund), sveakungen Ohtheres söner. Efter faderns död har dennes broder Onela tagit makten över svearna och fördrivit sina brorsöner. Heardred mottar gästvänligt de landsflyktiga prinsarna. När Onela får reda på detta, harmas han, och beger sig till geaternas land med sin krigshär. I striderna dödas Heardred och även Eanmund, men Eadgils lyckas undkomma och hålla sig gömd. Onela ger då makten över geaterna till Beowulf (Bjolf), den framlidne kung Hrethels systerson. Beowulf är nämligen svensk på fädernet. Men Beowulf utnyttjar tillfället, allierar sig med den fördrivne Eadgils och tillsammans besegrar de Onela, varvid Eadgils inträder som svearegent, och Beowulf kastar av sig oket som underkonung.

Efter Beowulfs död uttrycker dikten geaternas fruktan för svearnas hämnd. Det förutspås våldsamma strider, varvid geatiska män skall mista livet och deras kvinnor föras bort som trälar.

Geatiska kungar[redigera | redigera wikitext]

I Beowulfkvädet[12] omtalas sju geatiska kungar i ättföljd, av vilka endast Hygelac är känd från andra källor. Namnen återges här i sin fornengelska form.[13]

  • Swerting (urnordiska *Swartingaz, nordiska Sverting, 'Svarting').
  • Hrethel (urnordiska *Hrothilaz eller *Hrothila. Hroth- betyder ära, berömmelse, och -ila är diminutivändelse.) Swertings barnbarn. Han hade tre söner, Haethcyn, Herebeald (nordiska Herbald) och Hygelac. Han hade också en dotter som gifte sig med den landsflyktige sveamannen Ecgtheow (nordiska Eggder), med vilken hon fick Beowulf. Hrethel var således Beowulfs morfar.
  • Haethcyn (urnordiska *Hathukunaz nordiska Hakon, Håkan). Hrethels son.
  • Hygelac (urnordiska *Hugilaikaz, latin Chlochilaicus, nordiska Hugleik), efterträdde sin bror Haethcyn.
  • Heardred (urnordiska *Harduradaz, nordiska Hardrad, 'Hårdråde'), Hygelacs son, Beowulfs kusin.
  • Beowulf (Urnordiska *Biowulfaz, nordiska Bjolf, = 'bivarg').
  • Wiglaf (urnordiska *Wigalaibaz, nordiska Vigleif) blev geaternas kung efter Beowulfs död. Han var son till sveamannen Weohstan (nordiska Visten).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Audiofiler med "geata" uttalat: Beowulf rad 3137-3142 Beowulf rad 3178-3182
  2. ^ Curt Weibull (1974). Die Geaten des Beowulfepos. ISBN 91-85252-02-6 
  3. ^ Jane Acomb Leake (1964). The Geats of Beowulf 
  4. ^ Encyclopædia Britannica. ”Beowulf”. Encyclopædia Britannica Online. http://search.eb.com/eb/article-9078692. Läst 9 september 2007. 
  5. ^ Fornvännen 80 (1985)
  6. ^ Folkvandringstidens Uppsala, Bo Gräslund
  7. ^ Gräslund, Bo (2018). Beowulfkvädet, den nordiska bakgrunden. sid. 59-77 
  8. ^ Harrison, Dick (2009). Sveriges historia: 600-1350. Stockholm: Norstedts. sid. 21. ISBN 978-91-1-302377-9 
  9. ^ Gregorius av Tours. ”Decem Libri Historiarum III 3”. http://www.thelatinlibrary.com/gregorytours/gregorytours3.shtml. 
  10. ^ [a b] ”Tre äldre källor om Chlochilaichus i latin med engelsk översättning”. Beowulf on Steorarume. http://www.heorot.dk/beowulf-rede-notes.html#e1202. 
  11. ^ Arne Søby Christensen. ”Beowulf, Hygelac, and Chlochilaichus: On the Chronology in Beowulf”. Historisk Tidsskrift 105: s. 78-79. http://www.historisktidsskrift.dk/summary/105_78.html. 
  12. ^ Beowulf by James A. Harrison and Robert Sharp Project Gutenberg
  13. ^ Lena Peterson (11 juni 2007). ”Lexikon över urnordiska personnamn”. Institutet för språk och folkminnen. Arkiverad från originalet den 18 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110518012642/http://www.sofi.se/images/NA/pdf/urnord.pdf. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]