Generositetsprincipen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Generositetsprincipen kallas den princip inom vetenskapen vars syfte är att uppnå ett rationellt samtal.[1][2]

Principen innebär att en forskare som läser en annan författares text först försöker förstå texten och få ut så mycket mening som möjligt ur den. Ibland kontrollerar forskaren med författaren att den uppfattat texten rätt eller om författaren vill göra något tillägg innan diskussionen för eller emot texten börjar. I själva debatten finns knep som inte är tillåtna, till exempel Ad hominem-argument som personangrepp.[1]

Principen syftar till att undvika att resonemang hängs upp på lösryckta citat eller något som kan tolkas på olika sätt som inte stämmer med författarens avsikt. Man vill nå en så rättvisande och sann bild som möjligt.[1]

Motsatsen till generositetsprincipen har kallats både "ogenerositetsprincipen"[2] och "illvillighetsprincipen".[1]

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har både Katarina Barrling[2] och Linnéa Claeson[3] problematiserat illvilliga tolkningar i det offentliga samtalet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] "Lambertzfel och kritik mot moralisk regel", Medierna, Sveriges radio, 7 december 2013. Läst den 7 december 2013.
  2. ^ [a b c] Katarina Barrling. "Ohederliga debattekniker kortsluter debatt", Dalarnas Tidningar, 8 november 2013. Läst den 10 december 2013.
  3. ^ Linnéa Claeson. "Vi hittar på felsteg – för att få stena nån", aftonbladet.se, 19 maj 2018. Åtkomst den 19 maj 2018.