Hoppa till innehållet

Georgij Dobrovolskij

Från Wikipedia
Georgij Dobrovolskij
Född1 juni 1928[1][2][3]
Odessa[4]
Död30 juni 1971[1][2] (43 år)
Sojuz 11 ​eller ​låg omloppsbana
BegravdKremlmuren
Medborgare iSovjetunionen
Utbildad vidGagarins flygvapenskola,
SysselsättningRymdfarare, pilot
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti
Utmärkelser
Leninorden
Jubileumsmedalj "40 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Jubileumsmedalj "30 år för sovjetiska armén och flottan"
Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor”
Utmärkelse som mästerpilot
Medalj "För oklanderlig tjänst", andra graden
Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Pilotkosmonaut i Sovjetunionen
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Sovjetunionens hjälte
Medalj "För stridsförtjänst"
Medalj "För oklanderlig tjänst", första graden
Redigera Wikidata

Georgij Timofejevitj Dobrovolskij (ryska: Георгий Тимофеевич Добровольский), född 1 juni 1928, död 29 juni 1971,[5] var en sovjetisk rymdfarare och befälhavare för tremannabesättningen på rymdfarkosten Sojuz 11. Denna besättning blev den första ombord på den sovjetiska rymdstationen Saljut 1, men dog av kvävning på grund av en oavsiktligt öppnad ventil efter att man lämnat rymdstationen. De var de första människorna att dö ute i rymden.

Dobrovolskij, Viktor Patsajev och Vladislav Volkov flög på Sojuz 11-uppdraget och var världens tredje besättning som dog under en rymdflygning.

Efter ett normalt återinträde i jordens atmosfär öppnades kapseln och besättningen hittades död.[6] Det upptäcktes att en ventil hade öppnats strax innan den lämnade omloppsbana som hade medfört att kapselns atmosfär försvann ut i rymden och kvävde besättningen.[7]

Dobrovolskijs aska placerades i en urna i Kremlmurens nekropolis vid Röda torget i Moskva.[8] Bland bårbärarna var Alexej Leonov (som varit huvudbefälhavaren planerad att starta Sojuz 11), Vladimir Sjatalov, Andrijan Nikolajev och den amerikanske astronauten Thomas P. Stafford.[8] Dobrovolskij tilldelades postumt titeln Sovjetunionens hjälte, Leninorden och titeln Pilot-Cosmonaut of the USSR[Från ryska till engelska?].

Nedslagskratern Dobrovol'skiymånen och asteroiden 1789 Dobrovolsky är uppkallade efter honom.[9][10]

  1. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Добровольский Георгий Тимофеевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Find a Grave, Georgy Timofeevich Dobrovolsky, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Georgi Dobrowolski, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Добровольский Георгий Тимофеевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ ”Georgy Timofeyevich Dobrovolsky” (på engelska). Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/929558/Georgy-Timofeyevich-Dobrovolsky. Läst 1 juli 2021. 
  6. ^ Kluger, Jeffrey (31 januari 2013). ”Soyuz 11: Georgi Dobrovolskij, Victor Patsayev, Vladislav Volkov” (på engelska). Time magazine. http://science.time.com/2013/02/01/nasas-astronaut-day-of-remembrance/slide/soyuz-11-georgi-dobrovolski/. Läst 1 juli 2021. 
  7. ^ ”The Crew That Never Came Home: The Misfortunes of Soyuz 11” (på engelska). Space Safety Magazine. 28 april 2013. http://www.spacesafetymagazine.com/2013/04/28/crew-home-misfortunes-soyuz-11/. Läst 1 juli 2021. 
  8. ^ [a b] Ivanovich, Grujica S. (2008) (på engelska). Salyut – The First Space Station: Triumph and Tragedy. Springer. sid. 285. ISBN 9780387739731. https://books.google.com/books?id=EbDGMiXvdG0C&pg=PA351 
  9. ^ ”Dobrovol'skiy on Moon” (på engelska). International Astronomical Union. 18 oktober 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/1559. Läst 6 december 2021. 
  10. ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1789) Dobrovolsky. Springer Berlin Heidelberg. sid. 143. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1790. Läst 6 december 2021 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]