Gerbillus cheesmani
Gerbillus cheesmani Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
Ordning | Gnagare Rodentia |
Familj | Råttdjur Muridae |
Släkte | Gerbillus |
Art | Gerbillus cheesmani |
Vetenskapligt namn | |
§ Gerbillus cheesmani | |
Auktor | Thomas, 1919 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Gerbillus cheesmani[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1919. Gerbillus cheesmani ingår i släktet Gerbillus och familjen råttdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Denna ökenråtta blir 5 till 13 cm lång (huvud och bål), har en 7 till 18 cm lång svans och väger 10 till 63 g. Den mjuka och täta pälsen är på ovansidan sandfärgad och ryggens mitt är vanligen mörkast. Vid sidorna finns en tydlig gräns mot den krämfärgade eller vita undersidan. Svansen är likaså tvåfärgad och den har vid slutet en tofs som är vit eller av annan färg. Undersidan av de stora bakfötterna är täckt med hår. I motsats till flera andra medlemmar av samma släkte har Gerbillus cheesmani inga högkronade (hypsodonta) tänder.[6]
Utbredning och habitat
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer på Arabiska halvön och fram till östra Jordanien, södra Syrien och över Irak fram till västra Iran. Den lever i låglandet och i kulliga områden upp till 450 meter över havet. Habitatet utgörs av öknar och halvöknar. Gerbillus cheesmani håller sig ofta nära buskar av släktena Haloxylon, Calligonum, Artemisia och Ephera.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Denna gnagare är aktiv på natten och gräver underjordiska bon. Det kan vara enkla gångar eller mera komplexa tunnelsystem med förvaringsrum. Individernas bon ligger ofta nära varandra vad som kan uppfattas som en koloni. Gerbillus cheesmani äter huvudsakligen växtdelar som frön, nötter, gräs och rötter.[6] Vid brist på växter äter den även insekter.[1]
Honor kan ha flera kullar fördelad över hela året. Dräktigheten varar 20 till 22 dagar och sedan föds 1 till 8 ungar, vanligen 4 eller 5. Cirka en månad efter födelsen slutar honan med digivning och ungarna blir självständiga.[6]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] 2008 Gerbillus cheesmani Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Gerbillus cheesmani
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/gerbillus+cheesmani/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] D. Jain (23 oktober 2002). ”Cheesman's gerbil” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Gerbillus_cheesmani/. Läst 7 januari 2016.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Gerbillus cheesmani.
|