Glasögonejder

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Glasögonejder
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
048 - SPECTACLED EIDER (6-17-2016) barrow, alaska -05 (27890171860).jpg
Ett par av glasögonejder.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljMerginae
SläkteSomateria
ArtGlasögonejder
S. fischeri
Vetenskapligt namn
§ Somateria fischeri
AuktorBrandt, 1847
Hitta fler artiklar om fåglar med

Glasögonejder[2] (Somateria fischeri) är en andfågel som tillhör släktet ejdrar och som förekommer kring Berings Sund.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Glasögonejdern häckar i små sjöar och andra vattendrag på tundran i Alaska och nordöstra Sibirien. Den är en flyttfågel och länge var dess övervintringsområden okända. Men med hjälp av radiosändarförsedda individer avslöjades det att hela världspopulationen övervintrar i ett litet område mitt i Berings Sund i råkar bland driv- och packis, mellan öarna St. Lawrence Island och St. Matthews Island.[1]

Förekomst i Europa[redigera | redigera wikitext]

I Europa är den bara sedd i Norge och där är den observerad vid tre tillfällen. Första gången var det en hane vid Vardö 1933. Därefter sågs tre hanar och en hona flyga i Varangerfjorden i februari 1988. 15 juni 1997 sågs därefter en vuxen hane i Finnmark. Den har även setts på Svalbard 2002 och 2012.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Glasögonejdern är med sin längd av 52 till 57 centimeter lite kortare än den vanliga ejdern. Hanen har ett typiskt utseende med sin svarta kropp, sin vita rygg och det gulgröna huvudet. Runt ögonen sitter stora vita fläckar som gett fågeln dess svenska namn. Honan är brunaktig, men genom dess storlek och kroppsbyggnad kan man lätt skilja den från andra änder.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ett bo av glasögonejder med ägg.

Glasögonejdern bygger sitt bo direkt på marken och lägger fem till nio ägg. Fågeln dyker efter sin föda som består av kräftdjur och blötdjur och i sina vinterkvarter kan den dyka ända till 50 meters djup efter föda..[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Tidigare var glasögonejdern en ganska vanlig art inom sitt utbredningsområde. Men mellan 1970 och 1990 minskade populationen i Alaska dramatiskt och man registrerade en minskning av häckningsbeståndet på mer än 96% inom detta utbredningsområde som också krympte. Detta resulterade i att fågeln fick statusen sårbar (VU) 1994.[1] Man tror att nedgången i Alaska berodde på jakt och blyförgiftning på grund av hagel. Sedan 1991 har den dock varit fredad i Alaska. Man fruktar också att hela ekosystemet i Berings Sund är i obalans vilket resulterar i mindre föda. Under perioden 1970-1990 noterades dock ingen minskning av beståndet i Ryssland men dessa uppgifter är osäkra.[4] Vintern 1999 gjordes en uppskattning av antalet övervintrande glasögonejdrar i Berings Sund till cirka 333.000.[5] Detta resulterade i att arten år 2000 fick tillbaka sin status som livskraftig (LC).[1] Man uppskattar idag att det finns cirka 10.000 par i Alaska och 40.000 par i Ryssland,[4] och en världspopulation på mellan 330.000-390.000 individer.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Dess vetenskapliga namn är en hyllning till den tyske vetenskapsmannen Johann Fischer von Waldheim.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Somateria fischeri Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c] Stig Frode Olsen, Världens mest exklusiva ejderart - Glasögonejder, Vår Fågelvärld, nr:4, 2007
  5. ^ Petersen, M. R.; Larned, W. W.; Douglas, D. C. 1999. At-sea distribution of Spectacled Eiders: a 120-year-old mystery resolved. The Auk 116: 1009-1020.
  6. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]