Gnosjöandan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gnosjöregionen.

Gnosjöandan är ett inslag i kulturen[förtydliga] i Gnosjöregionen. Det har gjort regionen till ett framgångsrikt småföretagarområde. I vidare bemärkelse används uttrycket om regioner kännetecknande av driftighet, småföretagande och informella nätverk, och ses då som motsats till områden färgade av bruksmentalitet. Regionen har historiskt haft rika sociala nätverk, bland annat ett stort antal frikyrkor och starka nykterhets- och idrottsrörelser. Gnosjöandan är sedan 1997 ett av Gnosjö kommun registrerat varumärke.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I Gnosjö-området så fanns det på 1600-talet manufakturer. I bajonettsmedjor tillverkades exempelvis värjor och bajonetter till bland annat gevärsfaktoriet i Huskvarna. När krigsindustrin efter hand avvecklades omstrukturerades den lokala industrin till tråddrageriet där först människo- eller hästkraft brukades och därefter vattenkraft. Den övriga industrin i regionen försörjde tråddragningsindustrin med en mångfald av verktyg, vilket lade grunden till den anda som präglar industrin än idag.

Trådtillverkningen utvecklades efter hand till nya produkter som jordbruksverktyg och vardagsföremål, och på 1700-talet tillverkades också bjällror och golvur. På 1800-talet kom järnvägen och elen till bygden. Stationssamhället Gnosjö bestod då bara av en handfull hushåll, men regionen kunde ändå vid Stockholmsmässan år 1897 presenteras som ett kollektiv.

1930-talet fanns det ett 30-tal företag i Gnosjö, och ungefär lika många i den kringliggande bygden. Under efterkrigstiden utvecklades bygden fort och vid mitten av 1970-talet fanns omkring 300 industriföretag i kommunen.

Idag har Gnosjöregionen vuxit till att utöver Gnosjö även innefatta kommunerna Gislaved, Värnamo och Vaggeryd. Tillsammans kallas området GGVV- eller Gnosjöregionen. Sammanlagt finns omkring 85 000 invånare och 1 500 industriföretag i regionen.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Martin; Klaesson Johan (2009). Här finns Gnosjöandan i Sverige. Fores studie ; 2009:3 (1. uppl.). Stockholm: Fores. Libris 11614024. ISBN 978-91-977849-4-8 
  • Edmundsson, Inga (1986). Vad är Gnosjöandan?. Psykologexamensarbete / Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, 99-1273333-9. Stockholm: Psykologiska inst., Stockholms univ. Libris 1240524 
  • Gnosjö och Gnosjöandan: så här tycker vi!. Gnosjö: Minbok.nu. 2013. Libris 14285966. ISBN 9789187021251 
  • Gnosjöandan i ny riktning: design, upplevelser, kulturarv. Forskning för nya näringar, 1654-8299 ; 2010:2. Jönköping: Experience Industries Development Institute (EIDI). 2010. Libris 12190364. ISBN 978-91-979193-1-9 
  • Gummesson, Ola (1997). Därför lyckas Gnosjö: [bygden som har blivit ett begrepp]. Stockholm: Ekerlid. Libris 7773389. ISBN 91-88594-61-0 
  • I skuggan av Gnosjöandan. Småländska kulturbilder, 0347-917X ; 2004Meddelanden från Jönköpings läns hembygdsförbund och Stiftelsen Jönköpings läns museum, 99-0204949-4 ; 73. Jönköping: Jönköpings läns museum. 2004. Libris 9654586 
  • Johannisson, Bengt (2004). ”Den heliga Gnosjöandan”. I skuggan av Gnosjöandan (2004): sid. [9]-13 : ill..  Libris 9717727
  • Kolsgård, Svante; Rydén, Josef; Sernefalk, Björn (1987). Gnosjöandan, verkligheten bakom myten -: utvecklingen och innebörden av företagsandan i Gnosjö - Anderstorpsområdet : en historisk och sociologisk pilotstudie. Linköping: [S. Kolsgård]. Libris 2599098 
  • Palmstierna, Peder (1988). ”På jakt efter gnosjöandan.”. Mest om järn (1988): sid. 116-135 : färgill..  Libris 8726823
  • Wendeberg, Birgitta (1982). Gnosjöandan: myt eller verklighet. Värnamo: U. B. Wendeberg. Libris 7629301. ISBN 91-7260-681-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]