Gråärt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gråärt
Gråärt odlad och torkad i Dalarna, Sverige 2017.jpg
Gråärt odlad och torkad i Dalarna, Sverige 2017
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningÄrtordningen
Fabales
SläkteÄrtsläktet
Pisum
ArtÄrt
Pisum sativum var. arvense
Vetenskapligt namn
§ Pisum sativum var. arvense
AuktorPehr Kalm, 1742
Hitta fler artiklar om växter med

Gråärt (Pisum sativum var. arvense[1]) är en variant av ärta som först blev dokumenterad av Linnés lärjunge Pehr Kalm; han beskrev den under sin resa år 1742.[2][3] Denna ärta sås traditionellt oftast tillsammans med bondbönan som ger stöd för ärterna när de växer. Sedan man skördat ärtplantorna hängs de upp för att torkas på krakemärr[4], 5–6 meter höga träställningar. Plantorna blir cirka 170–200 cm höga. [2]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Det är en liten mörkgrå, ibland blåprickig och blåsvart ärta, mindre än en vanlig gul ärta. Det finns flera sorters gråärt, där en del är bättre att torka medan det finns andra som äts som sockerärtor.[5] Blommorna är oftast färgglada i två färger; Gråärt Solberga, till exempel, är rosa och violett.[2]

Historia och användning[redigera | redigera wikitext]

Gråärt var tillsammans med spannmål och rovor en viktig basföda för människor och djur i Norden.[6] Den odlades fram till 1800-talet i Sverige (i Bohuslän odlades den dock in på 1900-talet). Med tiden betraktades gråärten som omodern och ersattes av gula och gröna ärtor.[5][7]

Förr malde man ner ärtorna till mjöl som användes i bakning, gröt, välling, tunnbröd och soppa.[8][9] Man gav även detta som foder till djuren.[5]

Odling[redigera | redigera wikitext]

Gråärtan är en tålig växt som klarar dåligt väder rätt bra. Fröna sätts ner i jord på våren med ett mellanrum på 15–20 cm. De behöver dock en form av stöd som klättervägg eller pinne som den kan klättra på. I augusti-september är det dags att skörda och torka skidorna.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Halland, Sweden, botany”. www.wahlens.se. http://www.wahlens.se/vexter_halland/kerlvexter/fabaceae/pisum_sativum_arvense.htm. Läst 28 mars 2018. 
  2. ^ [a b c] ”Runåbergs fröer - Gråärt, Solberga”. www.runabergsfroer.se. https://www.runabergsfroer.se/?p=713. Läst 28 mars 2018. 
  3. ^ ”:: GUNNEBO SLOTT OCH TRÄDGÅRDAR ::”. gunneboslott.se. Arkiverad från originalet den 29 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180329054249/http://gunneboslott.se/inlagg/odlingsstart-pa-gunnebo/. Läst 28 mars 2018. 
  4. ^ Bohusarvet-nr-3-2012 - Bild på krakemärr på sista sidan. https://www.hembygd.se/bohuslan/files/2014/03/Bohusarvet-nr-3-2012.pdf.  Arkiverad 29 mars 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ [a b c d] Gråärt - SKuD”. SKuD. http://www.skud.se/graart/. Läst 28 mars 2018. 
  6. ^ Jöhnsson, Ellen (9 juli 2018). ”Medeltidsfavorit får renässans”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=6991689. Läst 3 november 2019. 
  7. ^ ”Gråärt, lokal mat, ny mat, baljväxt, pelekie zirni”. www.greypea.info. http://www.greypea.info. Läst 28 mars 2018. 
  8. ^ Charlotta Dahl Petersson Carlos Rojas Carvajal Jenny Uhlmann. Svenska baljväxter från förr. 
  9. ^ Gråärt, stor” (på amerikansk engelska). Nordisk Råvara. https://nordiskravara.se/produkter-blog/graart-stor. Läst 28 mars 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]