Gråhuvad skriktrast

	Gråhuvad skriktrast; Status i världen: Sårbar
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Fnittertrastar; Leiothrichidae
Släkte	Argya
Art	Gråhuvad skriktrast; A. cinereifrons
Vetenskapligt namn
	§ Argya cinereifrons
Auktor	Blyth, 1851
Synonymer
	Sri Lankafnittertrast; Garrulax cinereifrons; Ceylonfnittertrast;
	Ceylonfnittertrast framför två ceylonsabeltimalior

Gråhuvad skriktrast^[2] (Argya cinereifrons) är en fågel i familjen fnittertrastar som enbart förekommer i Sri Lanka.^[3]

Utseende och läten

Gråhuvad skriktrast är en 23 cm lång, relativt enfärgad fnittertrast. Den har gråaktigt huvud, rostbrun ovansida och stjärt samt beigefärgad undersida med ljusare strupe. Ben och näbb är mörka. Ungfågeln är livligare rostbrun ovan. Bland lätena hörs ett hårt tjattrande från småflockar som vanligen avslutas i ett stressat skri.^[1]

Utbredning och systematik

Gråhuvad skriktrast förekommer enbart i regnskog i sydvästra Sri Lanka.^[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Gråhuvad skriktrast placeras tidigare bland fnittertrastarna i släktet Garrulax, då med det svenska trivialnamnet ceylonfnittertrast. DNA-studier från 2019^[5] visar dock förvånande nog att fågeln är systerart med grå skriktrast och förs därför numera till Argya (se detta släkte för motivering).

Levnadssätt

Gråhuvad skriktrast hittas i undervegetation i städsegrön lövskog, men även i bambustånd, upp till 1200 meters höjd, lokalt högre. Den födosöker i grupper om fyra till 20 fåglar på eller nära marken på jakt efter fjärilslarver, skalbaggar, små sniglar, frukt och frön. Den kan också ses i artblandade flockar, ofta tillsammans med ceylonskriktrast.^[6]^[7]

Häckning

Fågeln häckar mellan mars och augusti, men bon har även hittats under andra delar av året. Boet är inte mycket mer än en slarvigt sammansatt hög av kvistar som placeras cirka fem meter ovan mark i en buske eller i en trädklyka. Däri lägger den tre till fyra ägg. Arten tros åtminstone delvis häcka kooperativt. Den utsätts ofta för bopredation, framför allt av ceylonblåskata.^[6]

Status och hot

Gråhuvad skriktrast har ett litet utbredningsområde och liten världspopulation uppskattad till endast mellan 2 500 och 10 000 vuxna individer. Den tros dessutom minska i antal till följd av habitatförstörelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar.^[1]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2020 Argya cinereifrons . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi : 10.14344/IOC.ML.9.1.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
^ [a b] del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2
^ Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. sid. 205

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör gråhuvad skriktrast.
Bilder & media
Wikispecies har information om gråhuvad skriktrast.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2020 Argya cinereifrons . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi : 10.14344/IOC.ML.9.1.

[CC-4] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[5] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

[hbw-6] [a b] del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2

[pcr-7] Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. sid. 205

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]