Granatgevär

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Granatgevär
US Special Forces soldier fires a Carl Gustav rocket during a training exercise conducted in Basrah Iraq.jpg
Eldgivning med granatgevär
Recoilless rifle schematic.svg
Funktion av bakblåsprincipen

Typer av närpansarvapen

Granatgevär, kort grg, är ett rekylfritt (se bakblåsprincipen nedan) närpansarvapen[1] som används för att bekämpa stridsfordon och slå ut befästningar.[2] Granatgevär består i regel av ett räfflat eldrör som är utformad för att skjuta dedikerade bakblåspatroner med drivbandsförsedda granater.[a] De är huvudsakligen försedda med fasta riktmedel och avfyringsanordning.

Granatgevär finns både i bärbar utformning och som fastutformning i regi med en traditionell kanon.

Bakblåsprincipen[redigera | redigera wikitext]

Närpansarvapen såsom granatgevär, raketgevär och pansarskott använder bakblåsprincipen, vilket gör dem rekylfria.[1] Ett vapen som använder bakblåsprincipen måste vara öppet baktill och behöver skjuta ammunition som tillåter viss del av drivladdningens krutgaser att expandera och flöda ut baktill på vapnet vid eldgivning. Detta ska skapa tillräckligt högt tryck för att driva iväg projektilen från vapnet i hög hastighet vilket skapar rekyl, men då krutgaser samtidigt strömmar ut baktill på vapnet ska detta motverka rekylen och göra vapnet effektivt rekylfritt. Den bakåtströmmande gasens rörelsemängd ska vara lika stor som projektilens rörelsemängd (se Newtons tredje rörelselag).

Drivladdningar[redigera | redigera wikitext]

  • Granatgevär skjuter konventionellt enhetspatroner apterade med perforerade specialhylsor vars hål är igenpluggade för att hålla inne drivladdningen. När vapnet avfyras briserar pluggarna från de expanderande krutgaserna från drivladdningen så att viss krutgas flödar ut baktill på vapnet.
  • Raketgevär som skjuter raketprojektiler låter "bakblåset" från raketmotorn att flöda ut baktill på vapnet.
  • Pansarskott har en inbyggd drivladdningshylsa som brister både fram- och baktill vid eldgivning och låter viss krutgas flöda ut baktill på vapnet.

Risker med bakblås[redigera | redigera wikitext]

Bakom alla bakblåsvapen finns en riskzon i formen av en kon. Vid eldgivning fyller de bakåtflödande krutgaserna denna kon och skadar allt mjukt material i dess närområde. På grund av detta ska inga oönskade personer eller större föremål befinna sig i denna kon vid avfyrning. Även användaren av bakblåsvapnet kan skadas av krutgaserna om dessa inte får flöda fritt över ett större öppet område. Av denna anledning är det högst olämpligt att avfyra ett bakblåsvapen i ett slutet utrymme som till exempel från ett rum, då tryckökningen i det utrymmet skulle bli betydande.

I Sverige gäller ett säkerhetsavstånd om 70 meter i fredstid och 15 meter under krig för bakblåskonen.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Typexempel[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Om projektilerna är fenstabiliserade och framdrivs av en raketmotor är vapnet ett raketgevär och inget granatgevär.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Beskrivning av närpansarvapen del 1. Stockholm: Kungliga Arméförvaltningens tygavdelning. 1952 års upplaga, ändringstryck 1954 
  2. ^ ”GRANATGEVÄR M/48 OCH M/86”. https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/vapen/granatgevar-4886/. Läst 2 juli 2021.