Granatgevär m/48

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Granatgevär m/48 (Grg)
Carl Gustaf. recoilless.rifle.jpg
Typ Granatgevär
Ursprungsplats  Sverige
Tjänstehistoria
Använts av Sverige, USA, Kanada, Storbritannien, Burma, Kambodja, Sri Lanka, Vietnam, Indien + 25-tal andra länder
Krig Falklandskriget, Irakkriget, Vietnamkriget, Kuwaitkriget
Produktionshistoria
Designad 1948
Varianter m/48, m/86
Specifikationer
Vikt 14,2 kg (m/86: 9,5 kg)
Längd 1 130 mm (m/86 1 070 mm)

Kaliber 8,4 cm
Eldhastighet 6-10 skott/min beroende på laddare/skytt

Granatgevär m/48 (Grg m/48), Carl Gustaf, är ett rekylfritt pansarvärnsvapen konstruerat enligt bakblåsprincipen. Vapnet som har kaliber 8,4 cm är främst avsett för att bekämpa pansarfordon. Till vapnet finns även spräng-, rök- och lysgranater. Vapnet benämns oftast "GRG". Vapnet konstruerades och utvecklades av kapten Harald Jentzen tillsammans med ingenjörerna Hugo Abramson och Sigfrid Akselson vid KAFT.

Prestanda[redigera | redigera wikitext]

Vapnet är, i förhållande till sin vikt, mycket slagkraftigt. Vapnet används flitigt i det svenska försvaret, där de flesta stridande plutoner har en GRG-grupp. Gruppen består vanligast av gruppchef, ställföreträdande gruppchef, 2 skyttar, 2 laddare och en extra ammunitionsbärare. GRG-gruppen delades in i två GRG omgångar med gruppchef eller ställföreträdare som eldledare och observatör. En GRG-grupp kan bekämpa två skilda mål samtidigt. Vid skjutning uppstår en kraftig tryckvåg och en eldflamma bakom vapnet. Riskavståndet bakom vapnet är i fredstid 70 meter, i krigstid 15 meter. Förutom att ladda vapnet bär laddaren ammunitionen och har som uppgift att kontrollera att ingen befinner sig inom riskområdet bakom vapnet. Laddaren har dessutom uppgiften att eldreglera och skydda skytten med sitt eldhandvapen. Många värnpliktiga är bekanta med GRG-skyttens kommando "Skott kommer!" varvid laddaren, om det är fritt, svarade "Klart bakåt!".

Export och användning i strid[redigera | redigera wikitext]

Vapnet är en stor exportframgång och har sålts till över 40 länder. Carl Gustaf har använts i en mängd krig, även av diktaturer, bland annat i Burma, Kambodja, Sri Lanka, Vietnam, Indien (vid oroligheter i Ahmadabad 2002) och Irak. Trots EU:s vapenembargo användes år 2012 granatgevär m/48 mot befolkningen i Burma, ursprungligen exporterat till Indien.[1][2] Under Falklandskriget 1982 användes det av brittiska armén för att nedkämpa argentinska befästningar.[3]

Ammunition[redigera | redigera wikitext]

Till granatgeväret finns fyra olika typer av granater, i dagligt tal ofta kallade "bumpor".

  • Spårljuspansarspränggranat (Slpsgr) m/56, m/62 och m/66
  • Spränggranat (Sgr) m/58, m/86 och m/00
  • Rökgranat (Rökgr) m/68, m/73 och m/81
  • Lysgranat (Lysgr) m/82

Granaten stabiliseras i projektilbanan genom att den sätts i rotation med hjälp av räfflorna i eldröret (gyroskop-effekten). Eftersom en RSV-laddnings effekt försämras av att projektilen roterar har flera av granattyperna istället en krage som kan rotera fritt kring granatkroppen. Granaten stabiliseras då av utfällbara fenor samt den rotation kragen har.

För utländska brukare av Carl-Gustav har FFV utvecklat granater med en mindre raketmotor, vilket ökar den effektiva skottvidden. Man tog även fram överkalibrig ammunition, men denna serietillverkades aldrig.

Granatgevär m/86[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Granatgevär m/86

Det finns även en modernare, lättare variant som endast väger 9,5 kg. Eldröret har ett kärnrör av stål, vilket sedan lindats med kolfiber och klätts med plast. Utseendemässigt skiljer det sig från m/48 i det att m/86 har ett bärhandtag på ovansidan.

I populärkultur[redigera | redigera wikitext]

Det var ett antal "Gustav" som bekämpade den sista tripoden i filmen Världarnas krig (2005). De har dock ingenting med Granatgevär m/48 eller m/86 att göra utan är fiktiva vapen inspirerade av pansarvärnsrobot 57.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska vapen hos Burmas armé, SvD 2012-12-10
  2. ^ Granatgevär i Burma kom från Indien, SvD 2012-12-13.
  3. ^ Folder om svensk vapenexport från Amnesty, Diakonia, Kristna fredsrörelsen och Svenska Freds. Uppdaterad april 2010.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]