Grigorij Tjuchraj

Från Wikipedia
Grigorij Tjuchraj
FöddGrigorij Naumovics Csuhraj
23 maj 1921[1][2][3]
Melitopol[1]
Död28 oktober 2001[4] (80 år)
Moskva[5]
BegravdVagankovokyrkogården
Medborgare iSovjetunionen och Ryssland
Utbildad vidAllryska statliga kinematografiska institutet
SysselsättningFilmregissör, filmproducent, manusförfattare, regissör[6]
ArbetsgivareAllryska statliga kinematografiska institutet
Högre kurser för manusförfattare och regissörer (VKSR)
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti
BarnPavel Tjuchraj (f. 1946)
Utmärkelser
BAFTA Award för Bästa film (1962)
”Veteran av arbetet”-medaljen
Medalj till minne av Moskvas 850-årsdag
Förtjänstfull konstarbetare i Ryska SFSR
Leninpriset
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”
Targa d'oro
Bodilpriset för bästa icke-amerikanska film
"Nika" priset för "Ära och värdighet"
Jubileumsmedalj ”40-årsdagen av segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Folkets konstnär i Ryska SFSR
Medalj "För försvar av Stalingrad"
Patriotiska krigsorden av 1:a klass
Folkets artist i Sovjetunionen
Medalj "För belägringen av Wien"
Patriotiska krigsorden av andra graden
Arbetets Röda Fanas orden
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av 4:e graden
Röda stjärnans orden
Zjukovmedaljen
Redigera Wikidata

Grigorij Naumovitj Tjuchraj (ryska: Григорий Наумович Чухрай), född 23 maj 1921 i Melitopol i Ukrainska SSR (nu Ukraina, död 29 oktober 2001 i Moskva i Ryssland, var en sovjetisk filmregissör och manusförfattare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Grigorij Tjuchraj föddes som son till Naum Rubanov och Klavdia Tjuchraj. Hans föräldrar skilde sig när han var tre år gammal och han togs då om hand av en styvfar Pavel Litvinenko. Som dekorerad veteran från andra världskriget, påverkade Tjuchrajs krigstida upplevelser honom djupt och de flesta av hans filmer hade någon anslutning till krigshändelserna. Han mobiliserades 1939 och tjänstgjorde han i 229:e särskilda kommunikationsbataljonen av 134:e infanteridivisionen. Från 1943 tjänstgjorde han i de luftburna trupperna.

Efter krigsslutet, studerade Tjuchraj film vid den sovjetiska statliga filmskolan (VGIK) och utvecklat sedan sitt hantverk som regiassistent vid Kievs filmstudio. I mitten av 1950-talet, började han skriva och regissera sina egna filmer och fick erkännande utanför Sovjetunionenfilmfestivalen i Cannes 1957 med sin film Den fyrtioförsta. Han blev sedan en av de huvudansvariga för den sovjetiska filmens förnyelse efter Stalins död.

År 1959 var Tjuchraj delförfattare och regissör för sitt största verk, Ballad om en soldat, en berättelse om kärlek och tragedi av krig gjord utan den vanliga sovjetiska propagandan. Filmen fick stor uppmärksamhet hemma, och vann det prestigefyllda Leninpriset. Den uppmärksammades internationellt för både sin historia och filmteknik och på Cannesfestivalen 1960 tilldelades filmen ett särskilt jurypris för "hög humanism och enastående kvalitet". Filmen övervann kalla krigets barriär och hade 1960 premiär i USA vid San Francisco International film Festival. Filmen vann där festivalens Golden Gate Award, för bästa film och för bästa regi. Tjuchraj och medförfattaren Valentin Jezjov var också nominerade till en Oscar för att skriva manus.

År 1984 gjorde Tjuchraj tillsammans med regissören Jurij Sjvyrjov sin sista film i Sovjetunionen: Ja nautju vas metjtat ... (Fritt översatt: Jag ska lära dig att drömma). År 1992–1993 regisserade han tillsammans med den tyska regissören Rolf Schübel en tvådelad dokumentär om slaget vid Stalingrad, Todfeinde, vom Sterben und Überleben i Stalingrad (rysk titel: "Смертельные враги", Smertelnye vragi) där han liksom andra sovjetiska och tyska överlevande berättade om sina erfarenheter under striderna. Filmen var en tysk-rysk samproduktion.

Sonen Pavel Tjuchraj (f. 1946) är filmregissör.

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Чухрай Григорий Наумович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Grigori Chukhrai, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Internet Movie Database, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.acmi.net.au .[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]