Grjazev-Sjipunov GSj-23

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Grjazev-Sjipunov GSj-23
GSh-23 on MiG-23.jpg
En GSj-23L under buken på en MiG-23
Beskrivning
TypAutomatkanon
UrsprungslandSovjetunionen Sovjetunionen
Tjänstehistoria
Brukstid1965 –
EraKalla kriget
Produktionshistoria
DesignerVasilij P. Grjazev och Arkadij G. Sjipunov
VarianterGSj-23, GSj-23L
Specifikationer
Kaliber23 x 115 mm
Piplängd1000 mm
MagasinBandmatad
LåsmekanismGasts princip
Längd1387 mm (GSh-23)
1537 mm (GSh-23L)
Vikt50,5 kg (GSh-23)
52 kg (GSh-23L)
Eldhastighet3000 – 3400 skott/min
Mynningshastighet720 m/s

Grjazev-Sjipunov GSj-23 (ryska: Грязев-Шипунов ГШ-23) är en automatkanon utvecklad i Sovjetunionen på 1960-talet för att ersätta Nudelman-Richter NR-23. En ovanlig egenskap är att den fungerar enligt Gasts princip; När ett av kanonens två eldrör avfyras så laddas det andra om av rekylkraften. En princip som möjliggör hög eldhastighet i ett lätt vapen.

GSj-23 introducerades i form av kanonkapseln UPK-23 (Universalnyj pusjetjnyj kontejner = universell kanonkapsel) med 250 patroner på MiG-21PFM Fishbed-F. MiG-21M Fishbed-J och MiG-23 fick senare samma kanon som fast beväpning i en gondol med beteckningen GP-9. Även bombflygplan som Tu-22M och transportflygplan som Il-76 fick dubbla GSj-23 (totalt fyra eldrör) som självförsvarsvapen i ett rörligt aktertorn.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • GSj-23 – Ursprunglig modell.
  • GSj-23L – GSj-23 med mynningsbroms.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

En UPK-23 med 250 patroner. Denna kapsel är främst avsedd för luftstrid. En SPPU-22 (Samoletnaj podvesnaj pusjetjnaja ustanovka) där kanonen kan riktas upp till 30° nedåt.
En UPK-23 med 250 patroner. Denna kapsel är främst avsedd för luftstrid.
En SPPU-22 (Samoletnaj podvesnaj pusjetjnaja ustanovka) där kanonen kan riktas upp till 30° nedåt.
Dubbla GSj-23 i aktertornet på en Tu-95.

Källor[redigera | redigera wikitext]