Tupolev Tu-22M

Från Wikipedia
För travhästen, se Backfire (travhäst).
Tupolev Tu-22M
Туполев Ту-22М (ryska)
RF-94154 24RED T22M(Tu-22M3) Russian Air Force UUMB 2 (34639147342).jpg
Tupolev Tu-22M.
Beskrivning
TypBombflygplan
Besättning4
Första flygning30 augusti 1969
I aktiv tjänst1972 – Fortfarande (april 2023)
VersionerTu-22M0, Tu-22M1, Tu-22M2, Tu-22M3, Tu-22MR och Tu-22ME.
UrsprungSovjetunionen Sovjetunionen
TillverkareTupolev
Antal tillverkade497
Utvecklad frånTupolev Tu-22
Data
Längd41,46 m
Spännvidd34,28 m (framsvepta vingar)
23,2 m (bakåtsvetpta vingar)
Höjd11,05 m
Vingyta183,6 m²
Tomvikt78 000 kg
Max. startvikt126 000 kg
Motor(er)2 × Kuznetsov NK-25 (Tu-22M3)
Dragkraft2 × 245 kN
Prestanda
Max. hastighet2 300 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
7 000 km
Max. flyghöjd14 000 m (Tu-22M3)
Dragkraft/vikt:0,40
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning1 × 23 mm AM-23 automatkanon
Bomber21 000 kg
Robotar3 × Ch-22 (AS-4 Kitchen) eller Ch-15 (AS-16 Kickback)
Elektronik
RadarPN-A/PN-AD
Ritning

En ritning av en Tupolev Tu-22M.

Tupolev Tu-22M, förkortat Tu-22M (ryska: Туполев Ту-22М, Ту-22М. NATO-rapporteringsnamn: Backfire), är ett strategiskt överljudsbombflygplan utvecklat av den ryska flygtillverkaren Tupolev i Sovjetunionen under det kalla kriget. Planet är en vidareutveckling av det mindre lyckade bombplanet Tupolev Tu-22. Den första prototypen flög för första gången den 30 augusti 1969 och togs i bruk under det tidiga 1970-talet. Fram till kalla krigets slut i början av 1990-talet producerades totalt 497 plan. NATO fruktade planet då man trodde det hade förmågan att nå USA i händelse av krig. I verkligheten kunde Tu-22M inte göra en tur-och-retur-resa till USA:s fastland utan lufttankning. Planet har under åren genomgått ett flertal uppdateringar och är så sent som 2022 ännu i tjänst i det ryska flygvapnet[1].

Idag[redigera | redigera wikitext]

Vid kalla krigets slut fanns 370 flygplan i Sovjetunionen. Efter Sovjetunionens upplösning fördelades flygplanen mellan Ukraina och Ryssland. Ukraina, som gav upp sina kärnvapensystem, tog snart planet ur tjänst och det sista skrotades 2004. I Ryssland finns det cirka 150 plan kvar. Ryssland övade 2013 med planet.[2] Under påskhelgen 2013 (den så kallade "ryska påsken") och 2015 genomförde Ryssland övningar på internationellt vatten på väg mot svenskt territorium med två stycken Tu-22M plan.[3] Den 21 maj 2015 skickade svenska flygvapnet upp JAS 39 Gripen för att markera närvaro när 2 stycken Tu-22M plan närmade sig svenskt luftrum vid Ölands södra udde.[4]

Ryssland presenterade under 2018 en ny modifiering av planet som kommer att få beteckningen Tu-22M3M. Modifieringen inkluderar nya motorer som kommer ge längre räckvidd och nya vapensystem. 30 flygplan är hittills planerade att modifieras.[5] Det första modifierade planet flögs för första gången i oktober 2019.[6]

I strid[redigera | redigera wikitext]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Tu-22M0
  • Tu-22M1
  • Tu-22M2
  • Tu-22M3
  • Tu-22MR
  • Tu-22ME

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Tupolev Tu-22M Strategic Bomber - Airforce Technology (airforce-technology.com)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dangwal, Ashish (17 april 2022). ”1st Time In Ukraine War - Russia Uses Powerful Tu-22M Long-Range Bombers To ‘Carpet Bomb’ City Of Mariupol” (på amerikansk engelska). Latest Asian, Middle-East, EurAsian, Indian News. https://eurasiantimes.com/russia-uses-powerful-tu-22m-bombers-to-carpet-bomb/. Läst 17 april 2022. 
  2. ^ ”Expert: Ryskt stridsflyg allt mer avancerat”. Dagens Nyheter. 22 april 2013. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/nyheter/politik/expert-ryskt-stridsflyg-allt-mer-avancerat/. Läst 27 september 2021. 
  3. ^ Svensson, Frida (12 januari 2014). ”Ryska plan övade anfall med kärnvapen”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/ryska-plan-ovade-anfall-med-karnvapen. Läst 27 september 2021. 
  4. ^ ”Svenskt incidentflyg skickades upp mot ryska bombplan”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20829718.ab. Läst 21 maj 2015. 
  5. ^ Axe, David (24 januari 2019). ”Meet Russia's Tu-22M3M Backfire Bomber: Everything We Know So Far” (på engelska). The National Interest. https://nationalinterest.org/blog/buzz/meet-russias-tu-22m3m-backfire-bomber-everything-we-know-so-far-42342. Läst 27 oktober 2019. 
  6. ^ ”Russia’s First Upgraded Tu-22M3M Strategic Bomber Performs 18 Successful Flights — Source”. www.defense-aerospace.com. https://www.defense-aerospace.com/articles-view/release/3/206953/russia%E2%80%99s-first-upgraded-tu_22m3m-bomber-advances-in_flight-trials.html. Läst 27 oktober 2019. 
  7. ^ http://www.fpri.org/enotes/200808.chang.russiaresurgentgeorgia.html#ref6 Arkiverad 14 oktober 2008 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]