Hoppa till innehållet

Gråhuvad busksparv

Från Wikipedia
Gråhuvad busksparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteChlorospingus
ArtGråhuvad busksparv
C. semifuscus
Vetenskapligt namn
§ Chlorospingus semifuscus
AuktorSclater & Salvin, 1873
Utbredning
Synonymer
Olivbrun busktangara

Gråhuvad busksparv[2] (Chlorospingus semifuscus) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Gråhuvad busksparv är en färglös tangaraliknande sparv. Ovansidan är olivgrön och undersidan grå, med rätt kraftig näbb och rödaktiga eller ljusa ögon. Frånvaron av gult i fjäderdräkten skiljer den från andra busksparvar. Lätena består av genomträngande gnisslande och tjippande ljud, ibland accelererande över i ett rörigt tjatter.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Gråhuvad busksparv förekommer i Colombia och västra Ecuador. Clements et al delar in den i tre underarter med följande utbredning:[3]

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[5][6][7][8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[8] Samma studier visar också att busksparvarna i Chlorospingus, tidigare placerade i familjen tangaror (Thraupidae), är en del av familjen.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Gråhuvad busksparv är en vanlig och ljudlig fågel som ofta rör sig runt i livliga flockar. Den hittas i molnskog i bergstrakter på mellan 700 och 2200 meters höjd. Den slår ofta följe med artblandade kringvandrande flockar.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Arterna i Chlorospingus kallades tidigare busktangaror, men har döpts om till busksparvar för att förtydliga korrekta familjetillhörigheten. De arter i Pipilo och Melozone som tidigare kallades just busksparvar har istället bytt namn till snårsparvar för att undvika förväxling och för att de står nära snårsparvarna i Atlapetes.

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Chlorospingus semifuscus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2012.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ Hilty, S. (2020). Dusky Chlorospingus (Chlorospingus semifuscus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.dubtan1.01
  5. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  6. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  7. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  8. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]