Gulbukig siska

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gulbukig siska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Carduelis xanthogastra -Manizales, Caldas, Colombia-8.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteSpinus
ArtGulbukig siska
S. xanthogastrus
Vetenskapligt namn
§ Spinus xanthogastrus
Auktor(Du Bus de Gisignies), 1855
Synonymer
  • Carduelis xanthogastra
  • Sporagra xanthogastra
  • Gulbukad siska
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gulbukig siska[2] (Spinus xanthogastrus) är en huvudsakligen sydamerikansk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Gulbukig siska är en liten fink, endast 10,5 centimeter lång. Den har svartaktiga vingar med gula vingfläckar och gula stjärtsidor. Hanen är helsvart förutom lysande gult på buk. Honan är mörkt olivgrön ovan och blekgul under, mer färgstarkt på buken. Ungfågeln liknar honan, men har sotfärgade spetsar på ovansidans fjädrar samt mindre gula fläckar på vingarna och stjärten. Sången är ett trivsamt tjattrande kvitter medan lätet är ett vasst pyee.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gulbukig siska delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Spinus xanthogastrus stejnegeri – förekommer i sydöstra Peru (Puno) och nordvästra Bolivia (La Paz och Santa Cruz)
  • Spinus xanthogastrus xanthogastrus – förekommer lokalt i bergstrakter från Costa Rica till Colombia, Ecuador och Venezuela

Utanför häckningstid vandrar arten vida omkring inom utbredningsområdet.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i Carduelis, men förs numera till Spinus efter genetiska studier,[4] tillsammans med övriga amerikanska siskor samt grönsiska och himalayasiska.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gulbukig siska häckar i bergsskogar med ek på 800-3000 meters höjd. Den ses födosöka i flockar med upp till 30 fåglar i trädtopparna på jakt efter småinsekter och ekblommor, eller på marken i gläntor efter frön. Boet, en grund skål gjord av bark, rötter och lavar, placeras 2,4-3,7 meter upp i tätt lövverk i ett litet träd i en glänta. Den lägger två till tre grönvtia ägg mellan april och maj som ruvas av honan.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig men fläckvist utbredd.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln bygger delvis på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Yellow-bellied siskin, läst 2018-10-03 som anger följande källor:

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Spinus xanthogastrus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
  5. ^ Stotz, D.F., Fitzpatrick, J.W., Parker, T.A. and Moskovits, D.K. 1996. Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press, Chicago.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]