Gulfläckig glanssmygare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gulfläckig glanssmygare
Carterocephalus palaemon-03 (xndr).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljTjockhuvudfjärilar
Hesperioidea
FamiljTjockhuvuden
Hesperiidae
UnderfamiljGlanssmygare
Heteropterinae
SläkteCarterocephalus
ArtGulfläckig glanssmygare
C. palaemon
Vetenskapligt namn
§ Carterocephalus palaemon
AuktorPallas, 1771
Hitta fler artiklar om djur med

Gulfläckig glanssmygare, Carterocephalus palaemon, är en fjärilsart i familjen tjockhuvuden. Vingspannet varierar mellan 25 och 30 millimeter på olika individer.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Undersidan på gulfläckig glanssmygare.

Hanen och honan är mycket lika förutom att honan har lite bredare och spetsig bakkropp och hanen något spetsigare vingar.[1] Ovansidan är mörkbrun med gula fläckar i ett nästan schackrutigt mönster. Fjärilen kallas också på engelska för Chequered Skipper. Undersidan är ljusare gulbrun med ljusgula fläckar i ett mönster liknande ovansidans. Larven är ljust grågrön och blir upp till 25 millimeter lång.[2]

Värdväxter för denna fjäril är olika gräs, bland annat i rörsläktet och lostasläktet.[3]

Gulfläckig glanssmygare flyger i maj-juni.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den gulfläckiga glanssmygarens utbredningsområde är i centrala Europa samt även i norra Europa, i centrala Asien ända till Japan och i Kanada samt norra USA.[3][2] I Norden finns den i större delen av Finland och i Sverige från Västmanland och Värmland och norrut men inte i fjällen. Den finns lokalt längs Norges Atlantkust.[1] Den förekommer på ängar med gott om blommor och verkar föredra närhet till strömmande vatten.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. (2005) sid 141-142. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-51-7
  2. ^ [a b c d] Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 101. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100105136
  3. ^ [a b] nic.funet.fi/pub/sci/bio/life Carterocephalus palaemon, läst 6 september 2008

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]