Gulstjärtad sotkakadua

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gulstjärtad sotkakadua
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Calyptorhynchus funereus (male) -Wamboin-8.jpg
Hane gulstjärtad sotkakadua i New South Wales, Australien.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPapegojfåglar
Psittaciformes
FamiljKakaduor
Cacatuidae
UnderfamiljCalyptorhynchinae
SläkteCalyptorhynchus
ArtGulstjärtad sotkakadua
C. funereus
Vetenskapligt namn
§ Calyptorhynchus funereus
AuktorShaw, 1794
Synonymer
  • Gulörad korpkakadua
  • Zanda funerea
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gulstjärtad sotkakadua[2] (Calyptorhynchus funereus) är en stor kakadua som lever i sydöstra Australien.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vuxna fåglar är mellan 55 och 65 centimeter långa. Fjäderdräkten är övervägande svart, med blekare fjäderkanter och gula fläckar på stjärten. Hannen har svart näbb, blek gul fläck bakom ögat och rödaktig ögonring. Ögonen är bruna. Honor och ungfåglar har grå ögonring, ljusfärgad näbb och bjärtare, mer tydlig gul kindfläck.

Gulstjärtad sotkakadua i flykten.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gulstjärtad sotkakadua delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Calyptorhynchus funereus funereus – östra Australien (östcentrala Queensland till östra Victoria)
  • Calyptorhynchus funereus whiteae – sydöstra Australien (södra Victoria till Eyrehalvön) och Kangaroo Island
  • Calyptorhynchus funereus xanthanotus – Tasmanien och öarna i Bass sund
Utbredningsområdet för gulstjärtad sotkakadua.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Vissa taxonomiska auktoriteter urskiljer gulstjärtad, kortnäbbad och långnäbbad sotkakadua till släktet Zanda.[4][1]

Ekologi och beteende[redigera | redigera wikitext]

Åtminstone på vissa platser tycks de ha anpassat sig till människorna och kan ofta ses i många delar av stadsbebyggelsen i Sydney och Melbourne. De är inte särskilt vanliga, men tillhör de mest uppskattade och karakteristiska fåglarna i södra Australien. De ses ofta flyga på en relativt låg höjd, med sina stora vingar och flaxar mycket långsamt med tunga rörelser. De har ett högt, spöklikt klagande läte som hörs på långt avstånd.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Deras kost är varierad men består till stor del av frön av inhemska träd, särskilt Casuarina, men även Eucalyptus, Acacia, Banksia och Hakea. De äter också gärna larver av trädborrande skalbaggar genom att slita bort barken från träd och bita in i trät för att hitta dem.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Gulstjärtad sotkakadua har en lång häckningsperiod. Båda könen bygger ett bo, som är ett stort trädhål, med träspån på kanterna. Honan ensam ruvar ett eller två ägg, medan hannen bidrar med mat. Oftast överlever endast en ungfågel, som stannar hos föräldrarna i omkring sex månader.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till minst 25.000 individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln baseras delvis på Yellow-tailed Black Cockatoo i engelskspråkiga Wikipedia, läst 10 juli 2006

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Flegg, Jim. Birds of Australia: Photographic Field Guide Sydney: Reed New Holland, 2002. (ISBN 1-876334-78-9)
  • Crome, F. and Shields, J. Parrots & Pigeons of Australia 1992 Angus and Robertson and the National Photographic Index of Australian Wildlife, Sydney.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Zanda funerea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-10.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]