Gunnil Snälla
Gunnil Snälla är en hjältinna i mellannorrländsk berättartradition som i sagorna gjort sig känd för sin styrka, vishet och trolldomskonst. Ständigt återkommande inslag är också hennes goda inställning till kristendomen.[1]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Gunnil Snälla omnämns första gången i en gränshandling daterad till 1200-talet, som Gunilldr sniælla, där hon tvistar med mannen Arne Ille tiden kort efter traktens kristnande.[2]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Trolldomskonst[redigera | redigera wikitext]
Gunnil Snälla ska, efter att ha blivit fördriven från sina ägor i södra Ångermanland, ha sökt sig till fjällmarkerna norr om Ångermanland och Jämtland. Där vistades hon hos samerna och lärde sig av dem trolldomskonsten.[3]
Stryka[redigera | redigera wikitext]
Flera upptecknare av sagorna om Gunnil nämner hennes styrka som kännetecknande. I en av sagorna omnämns hur hon åkt för att köpa kyrkklocka och efter betalning utan ansträngning plockar upp klockan med handen och ger sig av igen.[4]
Älg[redigera | redigera wikitext]
Med sig i sagorna har Gunnil ofta en tam älg som hon rider på. Älgen beskrivs vara mycket stor och har en mindre kyrkklocka till bjällra runt halsen. Älgen rider hon på i de olika kapplöpningssagorna mellan henne och en skidåkande same.[5]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Nordlander 1901, s. 232ff.
- ^ Rydberg 1877, s. 245.
- ^ Hallström 1968, s. 505.
- ^ Nordlander 1901, s. 234.
- ^ Hallström 1968, s. 505f.; Nordlander 1901, s. 236f.
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Hallström, Einar (1968). Bodum vår socken. Bodum: Bodums kyrkoråd. Libris 802124
- Nordlander, Johan (1901). ”Gunnil Snälla - Den äldsta kända norrländskan”. Svenska fornminnesföreningens tidskrift. "11". Svenska fornminnesföreningen. sid. 232-243 Wikisource
- Rydberg, Olof Simon (1877). Sverges traktater med främmande magter jemte andra dit hörande handlingar - Första delen 822-1335. Libris 384593
| ||||||||||||||||||||||||||||
