Gurli Åberg
| Gurli Åberg | |
 Gurli Åberg | |
| Född | Gurli Johanna Carolina Åberg 14 september 1843 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 2 juli 1922 (78 år) Stockholm, Sverige |
| Make | Carl Gustaf Fredrik Ulff (1883-?) |
Gurli Johanna Carolina Åberg, senare Gurli Ulff, ofta kallad Gulli, född 14 september 1843 i Stockholm, död 2 juli 1922 på samma ort,[1] var en svensk skådespelare.
Biografi
Gurli Åberg var utomäktenskaplig dotter till en "mamsell Berg" och löjtnant Bergnér och halvsyster till Zelma Hedin. Hennes far sköt i ett svartsjukedrama ihjäl hennes mor och sig själv. Gurli placerades redan före moderns död som fosterbarn hos en murarfamilj Åberg, och när fosterfadern avled placerades hon av sin fostermor vid sju års ålder i balettskolan. Hon blev student i Dramatens elevskola 1858. Åberg var först balettelev, men flyttades senare över till aktriselevstaten. År 1860 fick hon med kort varsel överta rollen som Berthe i Benvenuto Cellini, vilket blev hennes genombrott. Hon var 1862–1868 anställd vid Dramaten. Hon blev mycket populär i Jungfrun af Orleans av Schiller.
Åberg ska ha ansträngt sig samvetsgrant inför sina roller och hade också seriös talang, men användes ändå mest i rollen som vacker publikmagnet. Frans Hedberg ansåg att hon hade talang inom komedin men på grund av sin skönhet användes inom karaktärsroller som egentligen inte passade hennes talang. Hon gjorde en studieresa till Paris våren 1870, men återvände vid utbrottet av fransk-tyska kriget. Åren 1877–1883 var hon elev till Signe Hebbe. Hon var anställd vid Dramaten 1871–1884 och sedan vid Nya teatern. Hon var under denna tid en av de mest populära skådespelarna i Stockholm. Hon jämfördes med Augustine Brohan. Hennes genombrott som stjärna ansågs vara hennes gästuppträdanden i Oslo 1871, 1872 och 1883, då hon spelade Beatrice i Mycket väsen för ingenting. Hennes föreställningar kallades för "Gulli-aftnar" och hon uppvaktades med smycken.
År 1883 gifte hon sig med bergsingenjören, senare förste marinintendenten, Carl Gustaf Fredrik Ulff. Till skillnad från vad som var vanligt när en kvinnlig skådespelare gifte sig med en man med ett annat yrke, fortsatte hon sin karriär även efter giftermålet. Hon lämnade Dramaten för att hon inte tyckte sig kunna utvecklas där, och uppträdde sedan dels på Josephssons och Holmqvists Nya Teatern i Stockholm och på Stora Teatern i Göteborg. Hon drog sig tillbaka 1887.[2]
Teater
Roller (ej komplett)
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1868 | Leonore | Min hustru vill ha roligt Johan Jolin |
Mindre teatern[3] | |
| 1875 | Fru Gyllenhoff | Dagsländorna Frans Hedberg |
Kungliga Dramatiska Teatern[4] | |
| Lucile | Hedern och penningen François Pousard |
Kungliga Dramatiska Teatern[5] | ||
| 1876 | Octavie de Prevenquière | Lejon och rävar Émile Augier |
Kungliga Dramatiska Teatern[6] | |
| Baronessan Therese Ehrenschild | Wanda Isidor Lundström |
Kungliga Dramatiska Teatern[7] | ||
| Baronessan de Cornay | För välgörande ändamål Eugène Verconsin |
Kungliga Dramatiska Teatern[8] | ||
| Antoinette | Klädeshandlaren och hans måg Émile Augier och Jules Sandeau |
Kungliga Dramatiska Teatern[9] | ||
| Bertha | Rolands dotter Henri de Bornier |
Kungliga Dramatiska Teatern[10] | ||
| Ester | En arbetare Lorentz Dietrichson |
Svenska teatern, Helsingfors[11] | ||
| Gunborg, studentska | Pastorsadjunkten Anne Charlotte Leffler |
Kungliga Dramatiska Teatern[12] | ||
| Anna Brunner | Svart i röd Oscar Wijkander |
Kungliga Dramatiska Teatern[13] |
Källor
- ^ Ulff, Gurli i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
- ^ Ulff, Gurli i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1920)
- ^ ”Teater”. Aftonbladet: s. 2. 23 september 1868. http://tidningar.kb.se/4112678/1868-09-23/edition/0/part/1/page/2. Läst 1 april 2017.
- ^ ”Stockholmsnyheter”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 maj 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-05-13/3156/2. Läst 30 juli 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 november 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-11-06/3306/3. Läst 31 juli 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 13 januari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-01-13/3361/3. Läst 9 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 16 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-16/3390/3. Läst 10 augusti 2015.
- ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 14 mars 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-03-14/3413/2. Läst 11 augusti 2015.
- ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 mars 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-03-28/3424/2. Läst 15 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 maj 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-31/3476/3. Läst 14 augusti 2015.
- ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 27 juni 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-06-27/3497/2. Läst 14 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 29 september 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-09-29/3578/3. Läst 15 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 november 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-11-08/3612/3. Läst 17 augusti 2015.
- Gurli Åberg i Arvid Ahnfelt, Europas konstnärer (1887)
- Johannes Svanberg (1917). Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910. "1". Nordisk Familjebok. sid. 178-180
- Ingeborg Nordin Hennel: Mod och Försakelse. Livs- och yrkesbetingelser för Konglig Theaterns skådespelerskor 1813-1863. Stockholm: Gidlunds (1997) ISBN 91 7844 256 7.
Vidare läsning
- Hedberg, Frans (1888). På ömse sidor om ridån: minnen och bilder ur teaterlifvet. Stockholm: Lamm. sid. 203-208. Libris 98196. http://runeberg.org/fhsvsk/0209.html