Zelma Hedin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Zelma Hedin
Zelma Hedin.jpg
Född31 maj 1827[1][2]
Hedvig Eleonora församling[2]
Död11 februari 1874[1][3][2] (46 år)
Svea artilleriregementes församling[2]
MedborgarskapSverige
SysselsättningSkådespelare[3][2]
MakeGustaf Kinmansson
(g. 1845–1853)[2][4]
BarnSelfrid Kinmanson (f. 1849)[2]
SläktingarLeocadi Bergnéhr-Fossmo (syskon)[2]
Redigera Wikidata
Zelma Hedin, rollporträtt - SMV - H4 031

Zelma Carolina Esolinda Hedin, född Bergnéhr den 31 maj 1827 i Stockholm, död där den 11 februari 1874, var en svensk skådespelare. Hon tillhörde de mest uppmärksammade kvinnliga stjärnorna på Dramaten vid 1800-talets mitt.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till underlöjtnanten och tullinspektören Carl Wilhelm Bergnéhr och Charlotta Wilhelmina Christina Philp[5] Hon var yngre syster till Leocadi Bergnéhr-Fossmo och halvsyster till Gurli Åberg samt kusin till Laura Bergnéhr. Zelma Hedin gifte sig 1845 med Gustaf Kinmansson och fick med honom sonen Selfrid Kinmanson. Äktenskapet med Kinmansson upplöstes och hon gifte om sig 1854 med revisorn Gustaf Henrik Leonard Hedin, bror till Svante Hedin. Under mellantiden kallade hon sig fru Bergmansson.

Hon blev teaterelev vid tretton års ålder 1840. Hon debuterade på scenen som Lotten i Brodertvisten 1842, varefter hon blev fast anställd som skådespelare 1845. Efter ett benbrott 1865, då hon tvingades avbryta sin karriär, försämrades hennes hälsa. Hon pensionerades efter att ha arbetade som gästartist under säsongen 1871-1872. Hon gjorde sin sista föreställning på en soaré hon anordnat på Södra teatern 1873.

Hon skrev ett verk för piano, Velociped-polka för piano.[6]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Zelma Hedin beskrevs som vacker och med graciös hållning. Hon uppmärksammades särskilt för sina goda smak och eleganta kostymering: vid denna tid var det fortfarande upp till skådespelaren själv att designa och bekosta sina rollkostymer.

Hennes rollfack ansågs vara så kallade finare franska salongskomedier, där hon ansågs vara Emilie Högquists arvtagare, men hon uppträdde också i större dramer. Hennes karriär och förmåga utvecklades stadigt: hon sades uppträda med större bifall varje gång, och blev en av de mest kända kvinnliga stjärnorna av sin generation under 1800-talets mitt. Hon kom att ersätta Charlotta Almlöf som innehavare av "koketta" roller. Kritikern Meyer skrev att koketteriet för Almlöf var en nyck, men för Hedin "synes mig koketteriet vara ett yrke" (1851). Hon ansågs passa mindre väl för "stora dramer" eller romantiska roller, men ansågs perfekt för att gestalta falskhet, list, stolthet och intriger. Hon kallades "äkta parisisk" i De farliga fruarna av Dumanoir (1859) och beundrades för sina roller som grevinnor i franska salongskomedier, men "lustspelets löje och lätta lek" ansågs passa henne bäst.

Som person har Hedin ofta fått utgöra exempel för intrigerna bland teatervärldens och Dramatens rivaler. Under säsongen 1856-57 ansågs Hedin stå utan rivaler inom sitt fack på teatern och befann sig på en höjdpunkt av sin karriär. Det uppges att hon "spelade grande intrigante" utanför scenen och drog fördel av läget: hon ska ha varit orsak till att två pjäser ställdes in genom att i sista stund vägra spela sin roll, och utöva ett inflytande "som icke saknade förhatlighet". Hennes maktställning på teatern uppges ha brutits genom Elise Hwassers genomslag i kombination med att Hedin råkade ut för ett benbrott.

Repertoar[redigera | redigera wikitext]

Bland hennes mest kända roller inom hennes fack fanns Elisabet i Doktor Wespe, Georgina i Qväkaren och dansösen, Richelieu i Richelieus första vapenbragd, Sofie Arnould i Jag äter middag hos min mor, fru de Nohan i Den gifte mannen i staden och på landet, fru Montjoye i Montjoye m. fl. Bland övriga roller fanns Rosaura i Lifvet en dröm, Mossamor i Marsk Stigs döttrar samt en mer "burlesk" roll, fru Godard i En fattig ädling. Som sångare uppträdde hon på en konsert i Åbo 1857. Övriga roller var Sarostra i Karl IX mot Nils Almlöf och Charlotta Almlöf säsongen 1847-48, huvudrollen i Adrienne Lecovreur mot Charlotta Almlöf och Nils Almlöf säsongen 1851-52, Korpral Julie i Nya Garnisonen mot Knut Almlöf 1852-53, Leonore i Skolan för äkta män mot Almlöf och Elise Hwasser 1855-56, Siri i Siri Brahe mot Almlöf och Fanny Westerdahl 1856-57, Amalia i rövarbandet mot Dahlqvist och Almlöf 1857-58, Lady in Macbeth mot Almlöf, Broman, Edvard Swartz och Karolina Bock 1858-59, Francois i Richelieu mot Olof Ulrik Torsslow, Swartz, Fritz Arlberg, Georg Dahlqvist och Elise Hwasser 1859-60, Titania i En midsommarnatsdröm mot Axel Elmlund, Almlöf, Karl Gustaf Sundberg, Swartz och Elise Hwasser 1860-61, Katarina Jagellonica i Brödraskulden mot Dahlqvist, Torsslow, Swartz och Charlotte Strandberg och änkestorhertiginnan i Strozzi och Martino mot Fanny Westerdahl, Almlöf och Elmlund 1861-62, Mamsell Palmén i Blommor i drivbänk mot Karolina Bock och E.Hwasser 1862-63, Julia i Fiesco mot Swartz, Almlöf och Kinmansson 1864-65, Mossamor i Marsk Stigs döttrar mot Elise Hwasser och Swartz 1866-67, fru Nicholl i Gringoire mot Elise Hwasser 1867-68, Cesarine i Kotteriernas makt mot Mautiz Pousette och Gurli Åberg 1868-69.

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1863 Ebba Bielke Siri Brahe och Johan Gyllenstierna
Gustav III
Kungliga Dramatiska Teatern[7]
Aurélie En bengalisk tiger
Edouard Brisebarre
Kungliga Dramatiska Teatern[8]
Marianne Halcombe Den hvitklädda qvinnan
Wilkie Collins
Kungliga Dramatiska Teatern

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Zelma C E Hedin, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12737, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h] Zelma Carolina Esolinda Hedin 1827-05-31 — 1874-02-11 Skådespelare, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: ZelmaHedin, läst: 27 november 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Kinmanson, Kinmansson, släkter, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 11495, läst: 11 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ https://www.adelsvapen.com/genealogi/Philp_nr_242
  6. ^ ”Inventering hösten 2012 av kvinnliga tonsättares verk i MTB:s raritetssamlingar”. http://musikverket.se/musikochteaterbiblioteket/files/2017/10/Inventering-kvinnliga-tons%C3%A4ttare_2016_10_13daja.pdf. Läst 14 november 2017. 
  7. ^ Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 12 september 1963. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-12/edition/0/part/1/page/1. Läst 30 november 2021. 
  8. ^ Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 19 september 1863. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-19/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 december 2021. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]