Guss Mattsson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Gustaf "Guss" Otto Mattsson, född 7 oktober 1873 i Bremerhaven, död 26 november 1914 i Helsingfors, var en finländsk publicist och författare och naturvetenskapsman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Guss Mattsson var son till sjökapten Gustav Edvard Mattsson från Åbo, som var befälhavare på skeppet ”Hoppet” av Åbo vid sonens födelse. Hans mor var Amelie (Mia) Brunström från Newcastle, men som hade rötter både i Nykarleby och på Irland. När de gifte sig var Amelie bara 19 år gammal och hon beskrivs som en mycket begåvad, temperamentsfull och vacker kvinna.[1] Guss Mattsson hann dessvärre inte lära känna sin mor, eftersom hon blev sjuk och avled några månader efter hans födelse. Därför har han inte heller några helsyskon eftersom han var parets första barn. Han fick sedan två halvsyskon. Edit Maria Augusta Mattsson, född 1888 och Gunnar Björn Edvard Mattson, född 1889. Sina första levnadsår spenderade Guss med sina morföräldrar i Newcastle, medan hans far var ute till sjöss och arbetade. När fadern fick jobb på ett skepp som seglade mellan Lübeck och Åbo bosatte de sig i Lübeck och den unge Guss togs om hand av sin faster Maria, som blev en mycket viktig person i hans liv och hon var också den person som stod honom närmast. När Guss var sju år gammal flyttade han tillsammans med sin far till Åbo där familjen sedan bosatte sig i och med att fadern fått jobb där.[2]

Studier[redigera | redigera wikitext]

Vid nio års ålder började Guss Mattsson i Åbo svenska klassiska lyceum och det visade sig snabbt att han var begåvad.[3] 1891 gick han ut skolan med toppbetyg. Han fortsatte sina studier i Helsingfors där han började studera arkitektur vid Polytekniska institutet i Helsingfors, men bytte småningom linje till kemi på grund av ett nyväckt intresse för naturvetenskaper. Samtidigt började han också gå kurser vi Helsingfors universitet och läste bland annat matematik, mineralogi och geologi.[4] Mattsson utdimitterades som diplomingenjör från Polytekniska institutet i Helsingfors 1895. Men han valde då att fortsätta sina vetenskapliga studier vid Helsingfors universitet.  Han fungerade som lärare i kemi vid Polytekniska institutet från 1899, där han sedan undervisade resten av sitt liv, och var docent i kemi vid Helsingfors universitet från 1906.

Intressen[redigera | redigera wikitext]

Förutom sin vetenskapliga begåvning hade Guss Mattsson många andra intressen och beskrivs ofta som mångkunnig och talangfull. Han var en duktig tecknare och duktig på att spela piano, tack vare undervisning han fått sedan han var liten. Han fungerade under en tid som Akademiska sångföreningens dirigent och också som nationskurator.[5] 

Trots att han inte hade så stort intresse för politiskt arbete i praktiken blev han uppställd som kandidat av den ungsvenska gruppen och blev vald som representant till lantdagen.[6] Han deltog i lantdagarna 1904–05 och 1905–06 som representant i borgarståndet för Kaskö stad. Vid den senare arbetade han för en järnväg till Kaskö och Sydösterbotten och fick sin vilja igenom. Järnvägen till Kaskö började byggas.[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Mattssons viktigaste kemiska arbete var avhandlingen Pyrenets konstitution och genesis (1905). Publicistiken drog honom emellertid under hans senare år alltmer från vetenskapen. Han var 1907 med om att uppsätta tidskriften "Argus" (senare "Nya Argus"). Från 1911 ägnade han sig huvudsakligen åt den av honom uppsatta tidningen "Dagens Tidning", vars huvudredaktör han var, tills den 1914 av ekonomiska skäl måste sammanslås med "Nya Pressen" till "Dagens Press", i vars redaktion han då inträdde. I dessa organ publicerade han populärvetenskapliga artiklar, allmänt politiska uppsatser, särskilt utrikespolitiska översikter, och kåserier.

Det är dessa kåserier som Guss Mattsson är mest känd för. Sammanlagt skrev han ca 900 stycken mellan åren 1911 och 1914. Samtliga börjar med orden ”I dag” och handlar om något aktuellt ämne.[7] Han hade en mycket god förmåga att fånga ögonblick ur det dagliga livet och kunde skriva om vad som helst. Innehållet i kåserierna var också mycket tidsenligt och han spekulerade ofta om tekniska innovationer och vetenskapliga framsteg. Ofta är miljön Helsingfors och han skildrar detaljerat sin hemstad och förändringar i den.[8] Ett annat vanligt ämne som han skämtade om i sina kåserier var kvinnorollen. Hela sitt liv talade han för allmän rösträtt för kvinnor, men kunde ändå skämta om kvinnors okunnighet och olämplighet för intellektuell verksamhet.[9] Mattson hade ändå en modern inriktning i sitt skrivande. Hans utbildning i naturvetenskap gjorde så att han kunde reflektera över nya uppfinningar och också se de dåliga sidorna för olika nya innovationer. I och med att han även följde med utländsk journalistik och ibland vistades i Tyskland och Schweiz hade han också koll på den europeiska politiken.[10] 

Ibland skrev han sina kåserier under pseudonym och den mest kända är Ung-Hans.[7]

Som publicist tillhörde han Nordens främsta. Hans mångsidiga kulturella intressen och gedigna såväl naturvetenskapliga som humanistiska bildning förenades med stor konstnärligt stilistisk begåvning och sällsynt rik humor. Han utgav i bokform reseskildringarna En sommarfärd till de lyckliga öarna (1907) och En herre for till Zanzibar (1914). Hans Valda skrifter utgavs med början 1915 i elva band.

Trots hans aktiva arbete inom journalistiken och som författare räknades han under sin tid inte som en viktig person inom litteraturen. Hans efterkommande är ändå av annan åsikt och han framhålls numera också i litterära sammanhang.[7] Han har också blivit en central gestalt i det finländska kulturlivet från sin samtid och en viktig person för den finlandssvenska, men också den nordiska, journalistikens historia.[11]

Slutskedet av livet[redigera | redigera wikitext]

1906 insjuknade Guss Mattsson i lungtuberkulos. Han vistades en längre tid på ett sanatorium, men hade inte tålamod att vila och återvände i förtid tillbaka till sina arbetsuppgifter i Helsingfors. Förutom på rastlösheten berodde detta också på hans ekonomiska situation.[12] Han fortsatte sitt arbete, men på grund av fortsatt vacklande hälsa ansåg läkarna att han borde dra ner på arbetstakten. 1910 försämrades hans hälsa åter och han måste läggas in på sanatorium igen. Sju månader senare återvände han hem, men även denna gång skulle läkarna ha velat ha honom kvar längre.[13] Han drabbades även av struptuberkulos och 1913 var han tidvis så hes att han var tvungen att anställa vikarier till sina föreläsningar för att hans röst inte höll.[14] När utgivningen av ”Dagens tidning” avslutades led han ofta av feber och heshet.[15] Hans hälsa försämrades hela tiden, men han fortsatte att skriva sina kåserier ända fram till sin död. I november 1914 avled han 41 år gammal.[16]

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

I Kaskö finns en gata namngiven efter Guss Mattsson för att visa på den betydelse som han haft för staden och dess invånare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sven Willner, ”Guss Mattsson”, ur: Finländska gestalter 5. Kulturbärare: Guss Mattsson, Runar Schildt, Theodor Sederholm, Ekenäs tryckeri aktiebolags förlag, Ekenäs 1966, s. 10.
  2. ^ Willner, 1966, s. 11.
  3. ^ Willner, 1966, s. 12.
  4. ^ Willner, 1966, s. 13ff.
  5. ^ Finlands svenska litteratur 1900-2012, red. Michel Ekman, Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2014, s. 36.
  6. ^ Willner, 1966, s. 19.
  7. ^ [a b c d] Ekman, 2014, s. 36.
  8. ^ Michel Ekman, Må vi blicka tillbaka mot det förflutna. Svenskt och finskt hos åtta finlandssvenska författare 1899-1944, Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2011, s. 191.
  9. ^ Ekman, 2011, s. 197.
  10. ^ Ekman, 2011, s. 206.
  11. ^ Willner, 1966, s. 8.
  12. ^ Willner, 1966, s. 30.
  13. ^ Willner, 1966, s. 50.
  14. ^ Willner, 1966, s. 40f.
  15. ^ Willner, 1966, s. 51.
  16. ^ Willner, 1966, s. 54.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ekman, Michel, Må vi blicka tillbaka mot det förflutna. Svenskt och finskt hos åtta finlandssvenska författare 1899-1944'', Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2011
  • Finlands svenska litteratur 1900-2012'', red. Michel Ekman, Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2014
  • Mattsson, Gustaf Otto i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
  • Willner, Sven, ”Guss Mattsson”, ur: Finländska gestalter 5. Kulturbärare: Guss Mattsson, Runar Schildt, Theodor Sederholm', Ekenäs tryckeri aktiebolags förlag, Ekenäs 1966