Hästhov
- För hästarnas fötter, se hov (häst).
| Hästhov | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Asterordningen Asterales |
| Familj | Korgblommiga växter Asteraceae |
| Släkte | Hästhovar Tussilago |
| Art | Hästhov T. farfara |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tussilago farfara | |
| Auktor | Linné |
Hästhov, Hästhovsört, även kallad tussilago (Tussilago farfara), är en liten gul blomma. Den växer ofta vid vägkanter eller dikeskanter mycket tidigt på våren.
Tussilagon, som är en typisk vårblomma, sticker upp ur det vissnade fjolårsgräset så snart tjälen börjar släppa, är ett uppskattat vårtecken. De stora rabarberliknande blad som efterträder blomningen är mindre uppskattade.
Tussilagons blomning är viktig för tambin, den tidiga blomningen och bra pollen och nektar gör att bina får till ett drag på tussilagon.
Namnet tussilago är vanligt eftersom det vetenskapliga namnet trängt ut det äldre folkliga "hästhov". Namnet hästhov kan syfta på att växtens blad till utseendet ansetts likna spåret efter en hästhov, eller vara en förvanskning av "hosthäva"; beredningar av växten har i äldre tider använts som hostdämpande medel.
Värt att notera är att det mest spridda och använda engelska folkliga namnet är coltsfoot, med alternativnamn bland andra horsehoof, ass's foot, foalswort och bullsfoot.
Etymologi
Släktnamnet "Tussilago" (givet av Linné) betyder förjagare av hosta (jämför latinets "tussis", som betyder "hosta" och "agere", som betyder "fördriva;" därav en hostmedicin som heter Tussipect). Artepitetet "farfara" syftar på en art av poppel, vars löv har en vag likhet med tussilagons.
Bygdemål
| Namn | Trakt | Referens |
|---|---|---|
| Folafötter | Västergötland | [1] |
| Hovgräs | [2] | |
| Lerskreppe | ||
| Skrep | ||
| Skreppe | ||
Fnöske
Hästhovens rötter har använts vid framställning av fnöske,[3] även om det är tickor och framför allt fnösktickan som förknippas med fnösktillverkning.[4] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.[5] Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning, sjukvård[6] och kläder,[7][5] men har främst förknippats med eldmakande.[8][9]
Referenser
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 159 [1], Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
- ^ ”Kungsljus - Verbascum thapsus L.”. Virtuella Floran. 2000. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/scrophularia/verba/verbtha.html. Läst 27 januari 2015.
- ^ Klas Jaederfeldt. ”Hur man framställer fnöske ur fnösktickan”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan/fnoske.1097.html. Läst 19 december 2014.
- ^ [a b] ”Fnöske”. SAOB. Svenska Akademin. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/72/76.html. Läst 22 december 2014.
- ^ H. P. Molitoris (april 1994). ”Mushrooms in medicine” (på engelska). Folia Microbiologica 39 (2): sid. 91-98. http://link.springer.com/article/10.1007/BF02906801. Läst 20 december 2014.
- ^ Klas Jaederfeldt (1998). ”Fnösktickan, Fomes fomentarius, och dess användningsområden – Månadens kryptogam april 1998”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan.1893.html. Läst 19 december 2014.
- ^ ”Göra eld med fnöske”. nrm.se. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. Arkiverad från originalet den 21 december 2014. https://web.archive.org/web/20141221095142/http://www.bioresurs.uu.se/bilagan/pdf/xBilagan_2008_eld_fnoske.pdf. Läst 19 december 2014.
- ^ Nationalencyklopedin 1991, s. 450.
Tryckta källor
- Fnöske. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1991. ISBN 91-7024-619-X
Externa länkar
- Den Virtuella Floran
- Hästhov i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Hästhov.
