Gul

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Gul (olika betydelser).
Färg Våglängds-
område
Frekvens-
område
Röd ~ 625–740 nm ~ 480–405 THz
Orange ~ 590–625 nm ~ 510–480 THz
Gul ~ 565–590 nm ~ 530–510 THz
Grön ~ 520–565 nm ~ 580–530 THz
Cyan ~ 500–520 nm ~ 600–580 THz
Blå ~ 450–500 nm ~ 670–600 THz
Indigo ~ 430–450 nm ~ 700–670 THz
Violett ~ 380–430 nm ~ 790–700 THz
Gul som HTML-färg
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamn Yellow
RGB hexadecimalt #FFFF00
RGBB (r, g, b) (255, 255, 0)
CMYKH (c, m, y, k) (0, 0, 100, 0)
NMI (n, m, i) (60°, 100%, 100%)

Färgordet gul används för ett ganska begränsat färgomfång av ljusa och klara färger.[2] Besläktade färger som är mörkare och/eller mindre intensiva kallas ofta brun eller beige.

Gul som spektral- och grundfärg[redigera | redigera wikitext]

Gult är en av de sju spektralfärgerna med en våglängd på cirka 580 nm. När vårt öga nås av ljus med ungefär denna våglängd ser vi alltså i normalfallet en gul färg. Strålning med bara en våglängd (monokromatiskt ljus) förekommer dock bara i specialfall, som till exempel regnbågen, och normalt sett är det en blandning av många olika våglängder som får oss att se en gul färg.[3] Lågtrycksnatriumlampor som används i bland annat trafiksammanhang ger ett i stort sett monokromatiskt gult ljus med våglängderna 589,0 och 589,5 nanometer. De är mycket energieffektiva eftersom våglängden ligger nära ögats känslighetsmaximum, men det är praktiskt taget omöjligt att urskilja olika färger i sådan belysning.[4]

I det standardiserade färgbeteckningssystemet NCS är gult en av sex elementarfärger och betecknas med Y. I CMYK-systemet, som används till färgskrivare och fyrfärgstryck, är gult (Y) en primärfärg tillsammans med cyan (C) och magenta (M). De olika systemen är skapade för olika ändamål och har olika definitioner, så deras gula grundfärger är inte identiska. I RGB-systemet för Additiv färgblandning på till exempel bildskärmar är gult i stället en sekundärfärg, som åstadkoms genom blandning rött och grönt.[5]

Bland HTML-färgerna för bildskärmar finns många gula färger varav en hör till de 16 originalfärgerna. Dess koordinater visas i boxen härintill.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet gul och dess motsvarighet på flera andra germanska språk kan härledas tillbaka till ett indoeuropeiskt ord som kunde beteckna flera gula och gröna nyanser. Ordet guld är avlett från gul.[6]

Associationer och symbolisk innebörd[redigera | redigera wikitext]

Gult är liksom många andra färger förknippat med en mängd associationer, föreställningar och symboliska betydelser. Här finns stora skillnader mellan olika kulturer, och även mellan subkulturer, och den enskilda personens associationer är dessutom alltid personliga.[7] När det gäller färgers fysiologiska och psykologiska påverkan på människor finns det stora kunskapsluckor och mycket litet är vetenskapligt belagt[8] Trots detta presenteras omstridda resultat ofta som fakta, och både bland allmänheten och professionella färgsättare florerar mängd myter och faktoider som forskare inom området inte kan bekräfta.[9][10]

Inom den protestantiska Svenska kyrkan symboliserar gult av tradition vissnande och sådana onda saker som förräderi och avundsjuka, men kan också stå för guld och det eviga ljuset, Guds härlighet och makt.[11] Motsvarande tvetydighet där gult ses som antingen tydligt negativt eller tydligt positivt återfinns även i andra delar av den västerländska kulturen. Gult har symboliserat falskhet och smitta, med den gula pestflaggan som exempel[12][13], men det har också används för att representera metallen guld med alla dess associationer av makt och rikedom.

I den antika temperamentsläran, som förbinder färger med kroppsvätskor, står gult för galla och ett koleriskt och hetsigt temperament.[14]

Inom äldre kinesisk kultur associerades gult med jord av de fem grundläggande elementen. Kinas första nationsflagga hade gul bakgrund, eftersom gult står för "mitten" i kinesisk kultur och det mandarinkinesiska namnet på landet är "mittens rike".[källa behövs] Gult stod också för ålderdomen.[14] Dessutom har gult haft en speciell status som den kinesiska kejsarfamiljens färg, med förbud för andra än kejsaren och hans söner att bära gula kläder.[12][13]

Inom buddhismen används gult för att uttrycka mildhet[13] och används ofta av munkar.

I Sverige gjordes på 1960-talet en standardisering av fyra färger för varselmärkning, där gult användes som varning för personskador. Grunddragen av denna standardisering gäller fortfarande. För att underlätta uppfattbarheten rekommenderas att gult ska kombineras med kontrastfärgen svart, en kombination som inte är vald av en slump utan anspelar på färgteckningen hos getingar och andra djur som vi har lärt oss att undvika.[15][16] Även i trafikljusen är gult en färg som manar till uppmärksamhet och försiktighet[17], och av samma skäl är väghållningsfordon och ambulanser ofta gula.

I Sverige och ett antal andra länder har en stark "postgul" färg mycket länge symboliserat postväsendet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.chinaexpat.com/2007/03/02/the-historic-flags-of-china.html/
  2. ^ Sivik, Lars; Hård, Anders (1984). Namn på färger. Stockholm: Färgrapport F24, Färginstitutet. Sid. 12 
  3. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”Att begripa begreppen”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 79 
  4. ^ Starby, Lars (2006). En bok om belysning. Stockholm: Ljuskultur. Sid. 191 
  5. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”NCS och andra färgsystem”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 104 
  6. ^ ”209 (Svensk etymologisk ordbok)” (på sv). runeberg.org. 1 januari 1922. http://runeberg.org/svetym/0297.html. Läst 13 maj 2016. 
  7. ^ Klarén, Ulf (2014). ”Med mänskligt mått mätt - om perception, färg, ljus och rum”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 32 
  8. ^ Laike, Thorbjörn (2014). ”Verkan av färg och ljus - beteenden och reaktioner”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 45-48 
  9. ^ Janssens, Jan (2006). ”Lagom är bäst. Om belysning och färgsättning på kontor.”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. Sid. 197-212 
  10. ^ Küller, Rikard (2006). ”Färg, ljus och människa. Ett miljöpsykologiskt perspektiv”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. Sid. 193 
  11. ^ ”Liturgiska färger under kyrkoåret”. https://www.svenskakyrkan.se/farsta/liturgiska-farger-under-kyrkoaret. Läst 29 april 2016. 
  12. ^ [a b] Ryberg, Karl (1991). Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. 26, 29. ISBN 91-534-1452-7 
  13. ^ [a b c] Ahnlund, Gunnila (1986). ”Färgen som symbolspråk”. FÄRG – känna och uppleva. Stockholm: LTs förlag. Sid. 18. ISBN 91-36-02326-4 
  14. ^ [a b] ”NE:Färgsymbolik”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgsymbolik. Läst 13 maj 2016. 
  15. ^ Fridell Anter, Karin; Wannfors Henrik (2015). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid (3. [uppdaterade och utök.] utg.). Stockholm: Svensk Byggtjänst. Libris 18319192. ISBN 9789173336178  sid 226.
  16. ^ ”Arbetarskydd 1 oktober 2008”. http://www.arbetarskydd.se/nyheter/arbetsmiljoratt/foreskrifter/article99347.ece. Läst 14 maj 2016. 
  17. ^ Nilson, K G (1982). ”Färger som upplyser och varnar”. Färglära. Bonnier Fakta Bokförlag. Sid. 76. ISBN 91-34-50049-9