Hårdbladsväxt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hårdbladsvegetation av typen garrigue i Frankrike.

Hårdbladsväxt är en växt med kraftiga, ofta läderartade blad som skyddar mot uttorkning. Växter av denna typ påträffas i varma, torra områden och är typiska för växtligheten i kustnära områden vid Medelhavet, med arter som dvärgpalm, korkek och olika ärtväxtbuskar. Till hårdbladsväxterna räknas många ljungväxter och barrträden.[1]

Hårdbladsvegetationen i Medelhavsområdet kallas macchia eller som mer lågvuxen, garrigue och bjuder vidare på arter som stenek, kermesek, aleppotall, buxbom, rosmarin, lavendel och timjan.

Hårdbladsvegetation förekommer också i Chile, Kaplandet, Australien och Kalifornien. I Chile kallas den matorral, i Sydafrika fynbos, i Australien mallee och i Kalifornien chaparral.[2]

Hårdbladsväxterna kallas också sklerofyller efter grekiskans sklēros (hård) och phyllon (blad).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sclerophyll, 5 maj 2015.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Olle G. Olsson. ”Hårdbladsväxt”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/h%C3%A5rdbladsv%C3%A4xt. Läst 6 maj 2015. 
  2. ^ Olle G. Olsson. ”Hårdbladsvegetation”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/h%C3%A5rdbladsvegetation. Läst 6 maj 2015.