Hårdmetall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med heavy metal.

Hårdmetall
Schneidplättchen aus Widia.jpg
Hårdmetallskär
Information
Användningsområde Fräs- och svarv-skär, borrkronor, slitgods
Utvecklad 1920-talet
Patenterad 1923
(godkänd 1925)

Hårdmetall är ett hårt material, vars huvudsakliga användningsområden är till verktyg, exempelvis för skärande bearbetning, borrkronor eller slitgods.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Hårdmetall utvecklades som ett slitstarkt alternativ till diamant, och patenterades först i Tyskland år 1923.[1]

Beståndsdelar[redigera | redigera wikitext]

Hårdmetall består vanligen av volframkarbid (~90 wt%) som hårdämne, kobolt (~10 wt%) som bindemetall och PEG som bindemedel för grönkroppen. Beroende på tillämpningsområde för slutprodukten kan vissa små tillsatser av andra karbider och metaller göras, [2] [3] t ex

Tantal- och niobkarbid ökar värmebeständigheten.[3]

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Tillverkningen av hårdmetall sker vanligen pulvermetallurgiskt. De ingående beståndsdelarna sammanmales och blandas till ett pulver, vilket pressas till en grönkropp och sintras i vakum till önskad geometri. Därefter kan ämnet behöva viss efterbearbetning, och i vissa fall en ytbeläggning.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gesinterte Harte Metallegierung und Verfahren zu ihrer Herstellung (tryck på download och slå in siffrorna), Patent: www.worldwide.espacenet.com, ansökt 30 mars 1923 (på tyska), godkänt 30 oktober 1925, Läst 2 mars 2015
  2. ^ [a b] Pulvermetallurgi, Björn Uhrenius, Läromedel KTH, (2000), Läst 2 mars 2015
  3. ^ [a b] Seco-information, Fagersta Bruks AB