Halimede
Utseende
Halimede | |
Halimede vid upptäckten 2002. | |
Upptäckt[1][2] | |
---|---|
Upptäckare | M.Holman JJ Kavelaars T. Grav, W. Fraser D. Milisavljevic |
Upptäcktsdatum | 14 augusti, 2002 |
Uppkallad efter | Halimede |
Omloppsbana[3] | |
Banmedelradie | 15 728 000 km 0,33 AU |
Excentricitet | 0,2646 |
Siderisk omloppstid | 1879,08 dygn (5,14 år) |
Inklination | 134°[4] |
Måne till | Neptunus |
Fysikaliska data | |
Dimensioner | 62 km i diameter[4][5] |
Albedo | 0,04[4] (uppskattad) [6] |
Skenbar magnitud | +25 |
Halimede är en av Neptunus månar. Den upptäcktes den 14 augusti 2002 och fick då det provisoriska namnet S/2002 N 1.[7] Den har fått sitt namn efter den grekiska havsnymfen Halimede.
Den har en diameter på ungefär 62 km.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Halimede (moon), 14 februari 2014.
Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ JPL (21 juli 2011). ”Planetary Satellite Discovery Circumstances” (på engelska). Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_discovery. Läst 10 juli 2015.
- ^ Daniel W. E. Green (13 januari 2003). ”Satellites of Neptune” (på engelska). IAU Circular 8047. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/08000/08047.html. Läst 10 juli 2015.
- ^ R. A. Jacobson (2008). ”NEP078 – JPL satellite ephemeris” (på engelska). Planetary Satellite Mean Orbital Parameters. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juli 2015.
- ^ [a b c] Scott S. Sheppard, David C. Jewitt, Jan Kleyna (2006). ”A Survey for "Normal" Irregular Satellites Around Neptune: Limits to Completeness” (på engelska). The Astronomical Journal (132): sid. 171–176. doi:. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0604552. Läst 10 juli 2015.
- ^ Scott S. Sheppard, David C. Jewitt, Jan Kleyna (2006). ”A Survey for "Normal" Irregular Satellites around Neptune: Limits to Completeness”. The Astronomical Journal 132: sid. 171–176. doi: .
- ^ ”Planetary Satellite Physical parameters” (på engelska). NASA/JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juli 2015.
- ^ Tommy Grav, Matthew J. Holman, Wesley C. Fraser (20 september 2004). ”Photometry of Irregular Satellites of Uranus and Neptune”. The Astrophysical Journal 613 (1): sid. L77–L80. doi: .
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|