Larissa (måne)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Larissa
Larissa.jpg
Två vyer av Larissa tagna av Voyager 2
Upptäckt
UpptäckareHarold J. Reitsema
William B. Hubbard
Larry A. Lebofsky
David J. Tholen
Upptäcktsdatum24 maj 1981
Beteckningar
AlternativnamnS/1989 N 2
Uppkallad efterLarissa
Omloppsbana
Excentricitet0,001393 ± 0,00008
Siderisk omloppstid0,55465332 ± 0,00000001 d
Inklination0,251 ± 0,009°
Måne tillNeptunus
Fysikaliska data
Dimensioner216×204×164 km (± ~10 km)[1]
Massa~4.2 × 1018 kg (estimate)[2]
Medeldensitet~1,2 g/cm3
RotationsperiodTroligtvis synkronisk
Albedo0,09[1]
Temperatur~51 K
Skenbar magnitud+21,49 [3]
Hitta fler artiklar om astronomi med

Larissa (grekiska Λάρῑσα) är en av Neptunus månar.

rymdsonden Voyager 2 passerade och tog bilder av Neptunus och dess månar 1989 fick man bekräfta existensen av den måne som hade "förmörkat" en stjärna sedan 1981: Denna gång fick den beteckningen S/1989 N 2, men senare har den Internationella astronomiska unionen valt att uppkalla den efter kung Pelasgos dotter Larissa från den grekiska mytologin. Larissa var också känd under beteckningen Neptun VII (VII är 7 med romerska siffror), och skall inte förväxlas med asteroiden 1162 Larissa.

Larissa har ett irreguljärt, "potatisformat" klot som är mellan 168 och 216 kilometer brett. Dess överdel har flera kratrar, men visar inga tecken på geologisk aktivitet i månens inre. Larissa kretsar så tätt kring Neptunus att den fullföljer ett helt omlopp tidigare än Neptunus. Konsekvensen av detta är att tidvattenskrafterna långsamt tvingar Larissa att kretsa än närmare Neptunus vilket kommer leda till att Larissa någon gång i framtiden kommer falla ner i Neptunus atmosfär eller också brytas ner till grus och småsten i en ny planetring omkring Neptunus.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] E. Karkoschka (6 september 2003). ”Sizes, shapes, and albedos of the inner satellites of Neptune”. Icarus "162": ss. 400. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2003Icar..162..400K&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d11635. 
  2. ^ P.J. Stooke (6 september 1994). ”The surfaces of Larissa and Proteus”. Earth, Moon ad Planets "65": ss. 31. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1994EM%26P...65...31S&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d09669. 
  3. ^ Britt Gynther och Stig Carlson (2006). Faktakalendern 2007. Semic. sid. 80