Hednalagen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Hednalagen (fornsvenska: Heþnalagh), även kallat Okvädingamål, är ett medeltida lagfragment från Västergötland, ur en i övrigt okänd lag som föregick Äldre västgötalagen. Fragmentet citeras i historikern Olaus Petris Svenska krönika från 1607. Fragmentet handlar om formerna för envig då någon förolämpat någon annan, utan att saken togs som ärekränknings- och förtalsmål till rättegång.[1]

Givr maþr[Not 1] oquæþins orð manni · þu ær æi mans maki oc eig maþr i brysti · Ek ær maþr sum þv · þeir skvlv møtaz a þriggia vægha motum · Cumbr þan orð havr giuit oc þan cumbr eig þer orð havr lutit · þa mvn han vara svm han heitir · ær eig eiðgangr oc eig vitnisbær huarti firi man ælla kvnv · Cumbr oc þan orð havr lutit oc eig þan orð havr giuit · þa opar han þry niþingx op oc markar han a iarþv · þa se han maþr þæss værri þet talaþi han eig halla þorþi · Nv møtaz þeir baþir mz fullum vapnvm · Faldr þan orð havr lutit · gildr mz haluum gialdum · Faldr þan orð havr giuit · Gløpr orða værstr · Tunga houuðbani · Liggi i vgildum acri ·

En modern svenskspråkig tolkning:[2]

Ger någon okvädningsord till annan: "Du är ej mans like och inte man i bröstet" – "Jag är man som du" – så skall de mötas vid tre vägars möte. Kommer han som har talat och han som fått utstå talet inte kommer – så må han hållas efter vad han kallades – han är inte edgångssgill eller trovärdig som vittne, varken det gäller mans eller kvinnas sak. Kommer han som förolämpats men inte den som talat – då må han ropa "niding" tre gånger och göra ett märke i marken – eftersom det är värre det som han sade men inte vågade stå för. (Men) nu möts de båda med full beväpning – faller han som fått motta skymfen så gäldas detta med halv mansbot. Faller han som har talat; glåpord är värst – tungan blir huvudets bane – han ligger ogill i jorden.

I övrigt förekommer inga bestämmelser om envig i de svenska medeltidslagarna, men sedvänjan levde kvar.[3] I Sverige var dueller tillåtna fram till 1662, då de lagförbjöds. Förbudet upprepades i nya förordningar 1682 och 1738.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ I originaltexten används runan ᛘ genomgående istället för ordet "maþr", 'man'

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Henrikson (1963), sid 113-114
  2. ^ Efter L. Fr. Läfflers översättning, dock bearbetad till modernare språk
  3. ^ envig i Nationalencyklopedins nätupplaga.