Heinz-Otto Kreiss

Från Wikipedia

Heinz-Otto Kreiss föddes 1930 i Hamburg och avled i Stockholm 2015. Han var en svensk matematiker verksam inom tillämpad matematik och numerisk analys vid flera universitet i Sverige och USA.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kreiss växte upp i Hamburg, men på grund av de mycket svåra förhållandena under senare delen av andra världskriget flyttade han som tonåring till släktingar på landet. För att bidra till försörjningen arbetade han extra hos lantbrukare i trakten. Efter kriget återgick han till skolgången i Hamburg och fortsatte med studier vid Hamburgs universitet där han sedan påbörjade forskarutbildning. 1955 avbröt han forskarutbildningen och flyttade till Stockholm, där han fick anställning vid den meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet (dåvarande Stockholms högskola). Där utvecklade han numerisk metodik för lösning av problem inom meteorologi och oceanografi och implementerade sina program på den nyutvecklade "matematikmaskinen" BESK. År 1960 disputerade han vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) på en avhandling om finita differensmetoder för partiella differentialekvationer.[1]

Ämnet numerisk analys expanderade snabbt i Sverige och nya professurer inrättades. Efter en kort tid som professor vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg, blev han 1965 professor vid Uppsala universitet där han byggde upp forskningen vid den nybildade institution som nu är en del av Institutionen för informationsteknologi.

Kreiss var ofta gästforskare vid olika amerikanska universitet, bland andra Courant Institute of Mathematical Sciences. År 1979 lämnade han sin tjänst i Uppsala för en anställning som professor vid California Institute of Technology (Caltech) och senare vid University of California, Los Angeles (UCLA). Till sist återvände han som emeritus till KTH.

Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1974 och vid Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala 1983.

Forskningsområden[redigera | redigera wikitext]

Ett centralt område för Kreiss' forskning var analys av tidsberoende partiella differentialekvationer och numerisk lösning av dessa med hjälp av finita differensmetoder. Han bevisade den fundamentala matrissatsen, som är ett av de mer uppmärksammade resultaten inom den numeriska analysen.[2] Han utvecklade också en generell teori för dissipativa approximationer som har en inbyggd mekanism för dämpning av potentiella instabiliteter.[3][4]

För ordinära differentialekvationer med lösningar som varierar på olika tidsskalor utvecklades tidigt en komplett teori, inte minst vid KTH med Germund Dahlquist i spetsen. Kreiss tog sig an det analoga men mer generella problemet för partiella differentialekvationer.[5]

Kreiss fortsatte sin forskning långt efter sin pensionering, och ägnade sig då huvudsakligen åt vågrörelseproblem, speciellt Einsteinekvationerna.[6] Detta arbete drev han vidare ända till något år före sin bortgång.

Generell teori för differensmetoder finns presenterad i boken Time-dependent Problems and Difference Methods[7], där stora delar har sitt ursprung i Kreiss' och hans studenters arbeten.

Kreiss handledde 27 studenter fram till doktorsexamen.[8]

Priser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ H.-O. Kreiss: Über die Differenzapproximation für partielle Differentialgleichungen,  Almqvist & Wiksell, serie: KTH-Avh. 148 (1960).
  2. ^ H.-O. Kreiss: Über die Stabilitätsdefinition für Differenzengleichungen die partielle Differentialgleichungen approximieren, BIT, 2 (1962), pp. 153–181.
  3. ^ H.-O. Kreiss: On difference approximations of the dissipative type for hyperbolic differential equations, Comm. Pure Appl. Math., 17 (1964), s. 335–353.
  4. ^ Kungl. vetenskapsakademien, Matrikel 1986, ISSN 0302-6558, sid. 57.
  5. ^ H.-O. Kreiss: Problems with different time scales, Acta Numerica, (1991), s. 101–139.
  6. ^ H.-O. Kreiss: Problems which are well posed in a generalized sense with applications to the Einstein equations, Class. Quantum Grav. 23 (2006), s. 405–420.
  7. ^ B. Gustafsson, H.-O. Kreiss, J. Oliger: Time-dependent Problems and Difference Methods, 2nd ed., Wiley, Pure and applied Mathematics (2013). ISBN 978-0-470-90056-7.
  8. ^ Heinz-Otto Kreiss, Mathematics Genealogy Project. Läst 10 mars 2021.
  9. ^ ”NAS Award in Applied Mathematics” (på engelska). Maths History. https://mathshistory.st-andrews.ac.uk/Honours/NASApplied/. Läst 15 mars 2021. 
  10. ^ ”SIAM: The John von Neumann Lecture”. archive.siam.org. https://archive.siam.org/prizes/sponsored/vonneumann.php. Läst 15 mars 2021. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Heinz-Otto_Kreiss&oldid=50172041”