Henrik Sjöfararen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Porträtt som vissa konsthistoriker tror vara en verklig avbildning av Henrik.
Armas duque viseu.svg

Henrik Sjöfararen (portugisiska: Henrique o Navegador), född 4 mars 1394 i Porto, död 13 november 1460 i Sagres i Algarve, var en portugisisk prins, känd för att ha stöttat de första upptäcktsfärderna portugiserna gjorde i Atlanten och längs Afrikas västkust.

Han var son till Johan I av Portugal och deltog 1415 i erövringen av Ceuta i Nordafrika, där han blev guvernör. 1419 blev han även guvernör i provinsen Algarve i Portugal och 1420 stormästare i Kristusorden. Han var initiativtagare till flera av Portugals expeditioner; bland annat till Azorerna, Kap Verdeöarna, Senegal och Gambia.

Han deltog inte själv i någon av expeditionerna, förutom några korta turer till Marocko, men han var organisatör och finansiär. Motiven varierade: att frälsa hedningar men även att skaffa kryddor, guld och slavar.

På den yttersta spetsen av Portugals sydvästra hörn ligger en enslig och ogästvänlig udde, Sagres. Hit kom prins Henrik år 1420 för att Arbeta. Han grundade en sjöfartsskola med bibliotek och forskningscentrum. Han bjöd in och anställde sjömän, resenärer, kartritare och lärda av alla de slag. Var och en hade något att bidra med för att utveckla kunskaperna om sjövägar, navigation och skeppsbyggnad. Prinsens insatser gav honom så små ningom namnet Henrik Sjöfararen, trots att han själv aldrig deltog i några längre sjöfärder.