Henrik Tikkanen
| Henrik Tikkanen | |
 Henrik Tikkanen med familjen år 1966. | |
| Född | 9 september 1924[1][2][3] Helsingfors[4] |
|---|---|
| Död | 19 maj 1984[1] (59 år) Esbo, Finland |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Samskolan Helsingin Suomalainen Yhteiskoulu  |
| Sysselsättning | Författare, illustratör |
| Maka | Märta Tikkanen |
| Föräldrar | Robert Tikkanen |
| Utmärkelser | |
| Eino Leino-priset (1975) | |
| Redigera Wikidata | |
Georg Henrik Tikkanen, född 9 september 1924 i Helsingfors, Finland, död 19 maj 1984 i Esbo, Finland, var en finlandssvensk illustratör och författare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Han var son till arkitekten Toivo Robert Tikkanen och Kylliki Ingeborg Vitali, sonson till Johan Jakob Tikkanen och sonsons son till Paavo Tikkanen samt gift 1949–1962 med Lia Tikkanen och från 1963 gift med Märta Cavonius. Tikkanen hade ingen egentlig konstnärlig utbildning. Redan som tonåring bidrog han med illustrationer till veckotidningar och barnböcker, och tecknade serien "Konrad" som publicerades i Svenska Pressen. Efter studentexamen 1943 bedrev han fria konststudier och fick en viss vägledning i grafiska tekniker från några verksamma grafiker. Åren 1947–1967 var Tikkanen kåsör och tecknare i Hufvudstadsbladet och från 1967 i den finskspråkiga dagstidningen Helsingin Sanomat och i Dagens Nyheter från 1977.
Speciellt erkända är Tikkanens stadsvyer från Helsingfors, i vilka han med enkla linjer avbildade stadens karakteristika. Som tecknare arbetade han huvudsakligen med tusch och utförde en rad svart-vitt teckningar som snabbtecknare på olika restauranger och företag i Finland. I en minnesruna skriver Ingemar Unge att det är just ”aforismen och den kalligrafiskt eleganta teckningen” som är ett uttryck för hans personlighet. Tikkanen som den snärtiga formuleringens mästare. Unge beskriver hur Tikkanen ”kunde beskriva skönheten hos en tecknad linje, musiken i linjen, de toner som alla tecknare söker frambringa, hur han kunde bli betagen i en vacker linje och hans konstnärliga medvetenhet”.[5] Han medverkade i ett stort antal utställningar i Finland, Danmark och Sverige. Tikkanen är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[6] och Svenska klubben i Ekenäs.
Tikkanen är också känd för sitt författarskap. Han skrev en serie självbiografiska och utlämnande böcker, bland annat i Gatu-pentologin, - Brändövägen 8, Bävervägen 11, Mariegatan 26, Georgsgatan, Henriksgatan - där han gjorde upp med sin finlandssvenska borgerliga bakgrund. Dessa böcker var en av orsakerna till Tikkanen-Kihlman-debatten som bland annat handlade om den negativa bild de båda författarnas självbekännelser givit av den finlandssvenska överklassen. Som författare utgav han 1955 boken Kär i Stockholm[7] som han själv illustrerade med människotyper, gatubilder, restaurangliv och arkitektur från efterkrigstidens Stockholm.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Mr. Gogo kommer till Europa 1946
- Kär i Stockholm 1955
- Bilbiten: Kåserier på fyra hjul 1956
- Paddys land: Irländska skisser 1957
- Över fjärden är himlen hög 1959
- Hjältarna är döda 1961
- Ödlorna 1965
- På jakt efter etrusker: Strövtåg i det etruskiska landskapet 1967
- Min älskade skärgård 1968
- I Sovjet 1969
- Mitt Helsingfors 1972
- Dödens Venedig 1973
- Brändövägen 8, Brändö. Tel 35 1975
- Bävervägen 11, Hertonäs 1976
- Mariegatan 26, Kronohagen 1977
- 30-åriga kriget 1977
- Ihmisen ääni 1978
- Efter hjältedöden 1979
- TTT 1979
- Georgsgatan 1980
- Henriksgatan 1982
- Renault, mon amour: En autobiografi 1983
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Store norske leksikon, Henrik Tikkanen.[källa från Wikidata]
- ^ Henrik Tikkanen, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 21 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Ingemar Unge (21 maj 1984). ”Den snärtiga formuleringens mästare”. DN.
- ^ Göteborgs konstmuseum
- ^ Libris
Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]
- Svenskt konstnärslexikon del V, sid 450–451. Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
- Wrede, Johan: Tikkanens blick. Atlantis/SLS 2012.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- ”Tikkanen,Henrik”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5052-1416928957658
- Tikkanen,Henrik i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- Henrik Tikkanens arkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland
- Familjen Tikkanens korrespondens vid Svenska litteratursällskapet i Finland