Hoppa till innehållet

Henrik V (tysk-romersk kejsare)

Från Wikipedia
Henrik V
Född11 augusti 1086
Goslar, Tyskland
Död23 maj 1125 (38 år)
Utrecht, Nederländerna
BegravdDomkirken i Utrecht och Speyers domkyrka
Medborgare iTysk-romerska riket
SysselsättningMecenat[1], monark
Befattning
Kung av Italien (1098–1125)
Tysk-romersk kung (1099–1125)
Tysk-romersk kejsare (1111–1125)
MakaMatilda av England
(g. 1114–1125, personens död)[2][3]
FöräldrarHenrik IV[2]
Bertha av Savojen[2]
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Henrik V (tyska: Heinrich V; latin: Henricus V), född 1086, död 1125, var tysk-romersk kung 1106-1125 samt tysk-romersk kejsare 1111–1125.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Henrik V var son till Henrik IV och Bertha av Turin och gift med Matilda av England.

Henrik tvingade sin far att abdikera, men fortsatte faderns politik mot kyrkan, den så kallade investiturstriden. Han försökte återvinna kungadömets makt över de andliga ämbetena genom att tvinga påven Paschalis II till en uppgörelse (den 4 februari 1111). Enligt uppgörelsen avstod kungen från investituren, men återtog från de tyska kyrkorna alla de besittningar och höghetsrättigheter som de hade erhållit sedan Karl den stores tid.[4] Då biskoparna vägrade att godta denna uppgörelse, och påven inte kunde tvinga dem att göra det, återfordrade konungen investituren, fängslade den motspänstige påven och tvingade honom till en ny uppgörelse (i april 1111). Enligt denna erkände påven kejsarens rätt till investitur och förband sig dessutom att inte bannlysa honom.[4]

Men när kejsaren några år senare i en strid med upproriska furstar hade lidit ett svårt nederlag (slaget vid Welfesholz den 11 februari 1115) erkändes även i Tyskland den bannlysning som en burgundisk biskop hade uttalat över kejsaren med tillstånd av påven, som fann detta förenligt med sin tidigare edliga försäkran.[5]

Genom konkordatet i Worms 1122 måste Henrik slutligen medge fria biskopsval i Tyskland, Burgund och Italien. Dock skulle valet äga rum i kungens eller hans ställföreträdares närvaro, och vid stridiga val skulle han ha avgörandet i sin hand. I Tyskland hade han dessutom veto gentemot misshagliga prelater i det att ingen biskop fick vigas om inte kungen innan dess hade förlänat honom insignierna (det vill säga meddelat honom investitur).[5]

Antavla

[redigera | redigera wikitext]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Kejsar Konrad II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Kejsar Henrik III
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Gisela av Schwaben
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Kejsar Henrik IV
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Vilhelm V av Akvitanien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Agnes av Poitou
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Agnes av Burgund
 
 
 
1. Kejsar Henrik V
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Humbert I av Savojen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Otto av Savojen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Ancelie
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Bertha av Savojen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Ulric Manfred
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Adelaide av Susa
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Berta av Milano
 
 
 

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Union List of Artist Names, 29 november 2014, ULAN: 500355727, läst: 10 maj 2022.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 Kindred Britain.[källa från Wikidata]
  3. ↑ The Peerage person-ID: p10205.htm#i102046, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”169 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/2/0197.html. Läst 25 juni 2021.
  5. 1 2 Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”170 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/2/0198.html. Läst 25 juni 2021.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör Henrik V.
Företrädare:
Henrik IV		 Tysk-romersk kejsare
1111–1125		 Efterträdare:
Lothar III
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Henrik_V_(tysk-romersk_kejsare)&oldid=57876481”