Hodgkins lymfom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hodgkins lymfom
latin: morbus hodgkin
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 C81
ICD-9 201
ICD-O 9650/3-9667/3
DiseasesDB 5973
MedlinePlus 000580
eMedicine med/1022 
MeSH svensk engelsk

Hodgkins lymfom är en cancer i lymfsystemet. Denna typ av lymfom beskrevs först av Thomas Hodgkin 1832 och drabbar främst personer i 20-30-årsåldern. Andra lymfom kallas non-Hodgkins lymfom.

Epidemiologi[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från andra lymfom som ökar med åldern har Hodgkins lymfom en bimodal incidenskurva (incidenskurva med två lägen). I detta fall innebär det att den är vanligast dels i åldern 15–35, dels över 50 års ålder. Den är vanligare hos män.

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Svullna, men inte smärtsamma lymfkörtlar, speciellt i halsen, är det vanligaste tecknet på Hodgkins lymfom. Även andningsbesvär på grund av tumör mellan lungorna kan förekomma. En tredjedel av de drabbade kan känna av systemiska symtom som låg feber, nattliga svettningar, viktnedgång eller trötthet.

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Hodgkins måste skiljas från andra ofta relativt ofarliga svullnader av lymfkörtlar, såsom infektioner av olika slag. Definitiv diagnos görs genom biopsi av lymfkörtel. Sjukdomen kan delas in i undergrupper efter histologi. Cellhistologin i Hodgkins lymfom är inte lika viktig som i Non-Hodgkins lymfom. Behandling beror mer hur långt framskriden sjukdomen är, än på celltypen. Sjukdomen karakteriseras av Reed-Sternberg-celler.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Patienter med en lågt stadium av sjukdomen behandlas med kortvarig cellgifts- eller cytostatikabehandling följt av strålning (stadium I och IIA). Avancerade stadier (stadium III och IV) behandlas med mer långvarig behandling med cellgifter.

Prognos[redigera | redigera wikitext]

Prognosen är mycket god för patienter under 40 år; sammanlagt botas enligt svenska blodcancerförbundet över 88 % av patienterna. Så kallade B-symtom (feber under 38 °C, nattsvettningar, viktminskning) anses prognostiskt mer ogynnsamma.