Homo oeconomicus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Homo oeconomicus,[1] Homo economicus eller The economic man är en modell av mänskligt beteende som används i nationalekonomisk teori. Homo oeconomicus är en rationell, strängt kalkylerande, nyttomaximerande individ. De flesta nationalekonomer ser modellen som nyttig, men många uppfattar att modellen är problematisk i en del sammanhang och få nationalekonomer hävdar att den skulle överensstämma med människans verkliga beslutsprocess.

Definition och kritik[redigera | redigera wikitext]

Modellen möjliggör många teoribyggen. De ekonomer som laborerar med förutsättningen om Homo oeconomicus medger att det inte är en helt korrekt eller fullständig bild av verklighetens människor men vidhåller att den liknar dessa – eller genomsnittsbeteendet i vissa situationer – tillräckligt mycket för att kunna utgöra grunden för samhällsekonomiska analyser. Beslutsprocess för Homo oeconomicus följer (enligt Bakka et al.) följande mönster:

  • Hon rangordnar konsekvenserna av de möjliga valen enligt sin tydligt formulerade preferensskala.
  • Preferensordningen i skalan är stegvis, A > B > C, inte C > A.
  • Hon väljer alltid det alternativ som står högst på värdeskalan, vilket leder till nyttomaximering.
  • Hon träffar alltid samma val, i den händelse situationen upprepade sig. [2]

Vissa ekonomer tillbakavisar föreställningen om den nyttomaximerande konsumenten helt och hållet. Thorstein Veblen och andra teoretiker inom den institutionalistiska skolan tillhör kritikerna. Veblen skrev i sitt huvudverk The Theory of The Leisure Class från 1899, att bilden av människan som "en blixtsnabb kalkylator av lust och olust, som far omkring som ett litet homogent klot under intrycket av stimuli som kastar honom hit och dit men samtidigt lämnar honom oberörd" är orimlig.[3]

Den Österrikiska skolan, å sin sida, riktar kritik mot teorin om the Economic man då man anser att teorin förutsätter att människan har fullständig kunskap om sin omgivning.

Människans uppfattning om verkligheten kan, menar man, aldrig vara fullkomlig och dess uttolkare aldrig fri från sin egen subjektivitet.[4]

Dessa forskare förespråkade istället begränsad rationalitet "Maps of bounded rationality: psychology for behavioral economics".[5] Modellen spelar dock fortfarande en viktig roll i samhällsforskningen. Istället för att avvisa den som orealistisk och vilseledande, kan det vara mer fruktbart att tolka den som ett speciellt slags modell, som en idealtyp att använda som verktyg i vetenskapligt syfte. En idealtyp behöver inte nödvändigtvis vara eftersträvansvärd, utan syftar bara till att ge forskaren en "ren" konstruktion att arbeta med.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Termen ”Economic man” användes för första gången under det sena 1800-talet av kritiker av John Stuart Mills politisk-ekonomiska verk. Idén går emellertid att finna redan i Adam Smiths Nationernas välstånd, och beskrivs också av Aristoteles i Politiken. Namnet ”Homo oeconomicus” härrör från människans vetenskapliga namn Homo sapiens, och syftar till att klargöra människonaturen som den ses av formuleringens förespråkare.[6]

En våg av olika ekonomer i slutet av 1800talet skapade matematiska modeller på dessa antaganden. Ekonomer som Francis Edgeworth, William Stanley Jevons, Léon Walras och Vilfredo Pareto. På 1900 talet kom Lionel Robbins teori om rationella beslut att dominera ekonomin. Termen “the economic man” fick en mer specifik betydelse av en person som beter sig rationellt, har fullständig medvetenhet om sitt egenintresse och begäret efter förmögenhet. [7]

Senare inom samma forskningsarbete fortsätter John Stuart Mill att skriva om sitt förslag om “en arbiträr definition av en man, som är en varelse som oundvikligen gör det som han kan få den största möjliga mängden nödvändigheter, bekvämligheter och överflöd av pengar samt den minsta mängden arbete och fysisk självförnekelse”. [8]

Även om termen inte kom att användas som idealmodell förrän på 1800 talet kom den att spegla tankarna från 1700 talet och känneteckna den. De föreslår alltså en rationell, självcetrerad, arbetscentrerad individ som via processen som economic kan uppnå den största utvecklingen. [9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ,”Homo oeconomicus”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/homo-oeconomicus. Läst 16/10-2016. 
  2. ^ Bakka, Jörgen F (2006). Organisation teori Struktur kultur processer 
  3. ^ Eklund, Klas (1987). Vår ekonomi 
  4. ^ Peter Boettke. The Elgar companion to Austrian Economics.. 
  5. ^ Kahneman Daniel (2003). The American Economic Review. 
  6. ^ Persky Joseph (1995). Retrospectives the Ethology of Homo Economicus. 
  7. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/Homo_economicus
  8. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/Homo_economicus
  9. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/Homo_economicus