Hydrophis laboutei
| Hydrophis laboutei Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Underfamilj | Havsormar Hydrophiinae |
| Släkte | Hydrophis |
| Art | Hydrophis laboutei |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hydrophis laboutei | |
| Auktor | Rasmussen & Ineich, 2000 |
| Synonymer | |
| Chitulia laboutei KHARIN 2005 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hydrophis laboutei[2] är en ormart som beskrevs av Rasmussen och Ineich 2000. Hydrophis laboutei ingår i släktet Hydrophis och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Artens utbredningsområde är Nya Kaledonien.[3] Den vistas där i havet framför kusten och den kan dyka till 62 meters djup. Fram till 2009 var endast tre exemplar kända. De hittades som bifångst i fiskenät. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Honor lägger antagligen inga ägg utan föder levande ungar.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] 2010 Hydrophis laboutei Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Rasmussen, A. R. & I. INEICH (2000) Sea snakes of New Caledonia and surrounding waters (Serpentes: Elapidae): first report on the occurence of Lapemis curtus and description of new species from the genus Hydrophis., Hamadryad, 25(2): 91-99
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hydrophis+laboutei/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Hydrophis laboutei i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|