Hylomys suillus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hylomys suillus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hylomys suillus - Naturmuseum Senckenberg - DSC02077a.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningErinaceomorpha
FamiljIgelkottdjur
Erinaceidae
UnderfamiljRåttigelkottar
Galericinae
SläkteHylomys
ArtHylomys suillus
Vetenskapligt namn
§ Hylomys suillus
AuktorMüller, 1840
Utbredning
Short-tailed Gymnure area.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med


Hylomys suillus[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Müller 1840. Hylomys suillus ingår i släktet Hylomys och familjen igelkottdjur.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Djuret har inga långa taggar som arter i underfamiljen igelkottar (Erinaceinae) utan bara några korta taggar inblandade i den mjuka pälsen. Pälsen är oftast brun eller lite gråspräcklig. Hylomys suillus blir 12 till 14 cm lång (huvud och bål), har en cirka 3 cm lång svans och väger ungefär 70 g. Den korta svansen är nästan naken och de runda öronen är ganska stora. I den långa spetsiga nosen finns flera tänder som har ungefär samma storlek. Fingrar och tår är utrustade med klor.[7][8]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna råttigelkott förekommer i Sydostasien från sydöstra Kina över det sydostasiatiska fastlandet och Malackahalvön till norra Borneo, Sumatra och Java. Arten vistas i kulliga områden och i bergstrakter mellan 90 och 1700 meter över havet. På Sumatra når den i sällsynta fall 3000 meter över havet. Hylomys suillus vistas vanligen i fuktiga bergsskogar. Den hittas även i skogar i lägre områden samt i landskap som förändrades av människor.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten äter främst ryggradslösa djur som insekter och daggmaskar. Dessutom ingår frukter i födan. Fortplantningen sker över hela året och honor föder upp till tre ungar per kull. Under bra förhållanden kan Hylomys suillus leva två år.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[5]

  • H. s. dorsalis
  • H. s. maxi
  • H. s. microtinus
  • H. s. pegunensis
  • H. s. siamensis
  • H. s. suillus
  • H. s. tionis



Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Hylomys suillus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Hylomys suillus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 februari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hylomys+suillus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Francis & Barrett, red (2008). ”Short-tailed gymnure” (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 30. ISBN 978-1-84537-735-9 
  8. ^ Nick Baker: Short-tailed Gymnure, Ecology Asia, läst 23 juli 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]