Hylomys suillus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hylomys suillus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hylomys suillus - Naturmuseum Senckenberg - DSC02077a.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Erinaceomorpha
Familj Igelkottdjur
Erinaceidae
Underfamilj Råttigelkottar
Galericinae
Släkte Hylomys
Art Hylomys suillus
Vetenskapligt namn
§ Hylomys suillus
Auktor Müller, 1840
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med


Hylomys suillus[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Müller 1840. Hylomys suillus ingår i släktet Hylomys och familjen igelkottdjur.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Djuret har inga långa taggar som arter i underfamiljen igelkottar (Erinaceinae) utan bara några korta taggar inblandade i den mjuka pälsen. Pälsen är oftast brun eller lite gråspräcklig. Hylomys suillus blir 12 till 14 cm lång (huvud och bål), har en cirka 3 cm lång svans och väger ungefär 70 g. Den korta svansen är nästan naken och de runda öronen är ganska stora. I den långa spetsiga nosen finns flera tänder som har ungefär samma storlek. Fingrar och tår är utrustade med klor.[7][8]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna råttigelkott förekommer i Sydostasien från sydöstra Kina över det sydostasiatiska fastlandet och Malackahalvön till norra Borneo, Sumatra och Java. Arten vistas i kulliga områden och i bergstrakter mellan 90 och 1700 meter över havet. På Sumatra når den i sällsynta fall 3000 meter över havet. Hylomys suillus vistas vanligen i fuktiga bergsskogar. Den hittas även i skogar i lägre områden samt i landskap som förändrades av människor.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten äter främst ryggradslösa djur som insekter och daggmaskar. Dessutom ingår frukter i födan. Fortplantningen sker över hela året och honor föder upp till tre ungar per kull. Under bra förhållanden kan Hylomys suillus leva två år.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[5]

  • H. s. dorsalis
  • H. s. maxi
  • H. s. microtinus
  • H. s. pegunensis
  • H. s. siamensis
  • H. s. suillus
  • H. s. tionis



Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Hylomys suillus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Hylomys suillus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (18 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hylomys+suillus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Francis & Barrett, red (2008). ”Short-tailed gymnure” (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. Sid. 30. ISBN 978-1-84537-735-9 
  8. ^ Nick Baker: Short-tailed Gymnure, Ecology Asia, läst 23 juli 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]