Gyllingsångare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hypergerus)
Gyllingsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljCistikolor
Cisticolidae
SläkteHypergerus
ArtGyllingsångare
H. atriceps
Vetenskapligt namn
§ Hypergerus atriceps
Auktor(Lesson, 1831)

Gyllingsångare[2] (Hypergerus atriceps) är en karakteristisk afrikansk fågel i familjen cistikolor inom ordningen tättingar.[3]

Fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gyllingsångaren är en stor (19 cm) och distinkt färgad sångare med lång, smal och något nedböjd näbb samt lång, kilformad stjärt. Namnet kommer av dess ytliga likhet med afrikanska gyllingar: svart huva, ljust olivgröna ovansida och gul undersida. Könen är lika men ungfåglarna är mattare i färgerna.[4][5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Hane och hona sjunger duett med varandra, där hanen inleder med en högljudd, varierad och melodiskt flöjtande serie, varpå honan svarar.[6][7]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gyllingsångare förekommer från Senegal till Centralafrikanska republiken.[3] Den är troligen stannfågel.[5] Fågeln placeras som enda art i släktet Hypergerus och behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Fågeln är närmast släkt med svartnackad sångare (Eminia lepida), på lite längre avstånd sångarna i Bathmocercus, sokotrasångare (Incana incana) och rostmaskad sångare (Malcorus pectoralis).[8]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Cistikolorna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[9] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Cisticolidae.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gyllingsångaren lever ett tillbakadraget liv i täta buskage oftast nära vatten. Den födosöker långsamt bland lövverket eller på marken, huvudsakligen efter insekter som gräshoppor. Fågeln häckar monogamt mellan juli och november. Den bygger ett stort och slarvigt bo som hängs från palmblad.[5][4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som alltifrån sällsynt till vanlig.[10] Arten dödas i viss mån för användning inom traditionell läkekonst i Nigeria.[5]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Hypergerus atriceps Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Barlow, Clive och Wacher Tim. Disley, Tony (ill.): (1997) Birds of The Gambia, ISBN 1-873403-32-1 Robertsbridge, Pica. (engelska)
  5. ^ [a b c d] Ryan, P. (2018). Oriole Warbler (Hypergerus atriceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58657 6 november 2018).
  6. ^ Slater, P.J.B.; Gil, Diego; Barlow, Clive R. and Graves, J.A.; ”Male-led duets in the Moho, Hypergerus atriceps, and Yellow-crowned Gonolek, Laniarius barbarus”; in Ostrich: Journal of African Ornithology Volume 73, Issue 1-2, 2002 pp. 49-51
  7. ^ Brumm, Henrik and Slater, Peter; “Animal Communication: Timing Counts” in Current Biology Volume 17, Issue 13, 3 July 2007, pp. R521–R523
  8. ^ Olsson, U., M. Irestedt, G. Sangster, P.G.P. Ericson, and P. Alström (2013), Systematic revision of the avian family Cisticolidae based on a multi-locus phylogeny of all genera, Mol. Phylogenet. Evol. 66, 790-799.
  9. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  10. ^ Urban, E. K.; Fry, C. H.; Keith, S. 1997. The birds of Africa vol. V. Academic Press, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]