Hoppa till innehållet

Högsjökummel

Från Wikipedia
Högsjökummel
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningTorskartade fiskar
Gadiformes
FamiljKummelfiskar
Merlucciidae
SläkteMerluccius
ArtM. albidus
Vetenskapligt namn
§ Merluccius albidus
AuktorMitchill, 1818[1]
Utbredning
Synonymer
Merluccius magnoculus Ginsburg, 1954
Hitta fler artiklar om djur med

Högsjökummel (Merluccius albidus), en havslevande rovfisk av familjen kummelfiskar.

En avlång, slank fisk med två ryggfenor, där den främsta är kort med en taggstråle och 10 till 12 mjukstrålar, medan den bakre är lång med 35 till 39 mjukstrålar. Analfenan har samma utseende som den bakre ryggfenan, med 35 till 41 mjukstrålar. Stjärtfenans bakkant är tvärskuren hos ungfiskar, men blir lätt urgröpt hos äldre individer. Kroppsfärgen är silvervit.[2] Hanarna kan bli drygt 40 cm långa och honorna 70 cm. Max vikt är 4,1 kg.[3]

Högsjökummeln lever på kontinentalsockelns sluttningar[4] på mjuka bottnar mellan 90 och 1 170 m, vanligast mellan 160 och 640 m. Hanen blir sällan äldre än 3 år, medan honan kan bli åtminstone 5 år gammal.[4]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Lektiden inträffar mellan april och juli i norra delen av utbredningsområdet, från senvår till tidig höst längre söderut. Arten leker nära bottnen på djup mellan 330 och 550 m, då honan kan lägga upp till 340 000 ägg.[4] Äggen kläcks efter omkring en vecka.[5]

Ungfiskarna lever på småfisk och kräftdjur som räkor, medan de vuxna fiskarna främst fångar andra fiskar som ansjovisfiskar, sillfiskar, prickfiskar, snäppål och olika fiskyngel samt i mindre utsträckning bläckfisk samt kräftdjur som räkor och lysräkor.[5]

Högsjökummeln finns i västra Atlanten från New England till Surinam och Franska Guyana.[3]

Kommersiell användning

[redigera | redigera wikitext]

Ett visst fiske bedrivs av fartyg från USA och Kuba.[4] Fångsten saluförs färsk, rökt och frusen.[3]

  1. ^ 164793 ”Merluccius albidus Mitchill, 1818” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value= 164793. Läst 12 augusti 2011. 
  2. ^ Daniel M. Cohen, Tadashi lnada, Tomio lwamoto & Nadia Scialabba (1990). ”FAO SPECIES CATALOGUE VOL.10 GADIFORM FISHES OF THE WORLD” (på engelska) (FTP, 620 kB). FAO. sid. 4 - 5 (9). http://www.fao.org/tempref/docrep/fao/009/t0243e/T0243E39.pdf. Läst 17 december 2017. 
  3. ^ [a b c] Luna, Susan M. (6 oktober 2010). Merluccius albidus Mitchill, 1818 Offshore silver hake” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/speciessummary.php?id=1080. Läst 12 augusti 2011. 
  4. ^ [a b c d] D. Lloris, J. Matallanas & P. Oliver (2005). ”HAKES OF THE WORLD (Family Merlucciidae)” (på engelska) (FTP, 714 kB). FAO. sid. 3 - 4 (10). http://www.fao.org/tempref/docrep/fao/009/y4876e/y4876e02.pdf. Läst 17 december 2017. 
  5. ^ [a b] ”Offshore Hake, Merluccius albidus, Life History and Habitat Characteristics” (PDF, 4,98 MB). U. S. Department of Commerce. September 1999. http://www.nefsc.noaa.gov/publications/tm/tm130/tm130.pdf. Läst 10 augusti 2011.