Lysräkor
| Lysräkor | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Kräftdjur Crustacea |
| Klass | Storkräftor Malacostraca |
| Underklass | Eumalacostraca |
| Överordning | Eucarida |
| Ordning | Krill Euphausiacea |
| Familj | Lysräkor Euphausiidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Euphausiacea | |
| Auktor | Dana, 1850 |
| Släkten | |
| se text | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lysräkor (Euphausiidae)[1] är en familj inom ordningen krill, som beskrevs 1850 av James Dwight Dana. Lysräkorna utgör en av två familjer inom ordningen krill (Euphausiacea), omfattar tio släkten och dess svenska trivialnamn syftar på att nästan alla arter inom familjen har ljusalstrande organ på kroppen, som kan alstra bioluminescens.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Lysräkor förekommer i alla världens hav. De är nyckelarter längst ner i näringskedjan, då de lever på växtplankton (och i mindre utsträckning djurplankton) och omvandlar därmed dessa till en form som lämpar sig som föda för många större djur. I Antarktiska oceanen utgör en enda art – antarktisk krill (Euphausia superba) – en sammanlagd biomassa av flera hundra miljoner ton. Mer än hälften av denna biomassa äts av valar, sälar, pingviner, bläckfiskar och fiskar varje år. De flesta arterna i ordningen befinner sig dessutom nära ytan under natten och djupare ner under dagen. På så sätt är de tillgängliga som byte för en stor mängd arter som förekommer på olika djup.
Lysförmåga
[redigera | redigera wikitext]Nästan alla lysräkor har lysförmåga, bioluminescens. Lysorganen, som kallas fotoforer, är nästan sfäriska och jämnt utplacerade längs kroppen, parvis vid basen av 2 och 7 thorakalbenen samt oparigt mellan de första fyra abdominalbenen. Ett par finns också i ögonstjälkarna. Lysorganen har en utåtriktad lins och på motsatta sidan en konkav reflektor. Framför reflektorn finns de ljusalstrande cellerna, och mellan dessa och linsen finns ett utfyllande material. Organet har rikliga blodkärl och nerver. Höljet består av bindväv och epidermal vävnad.[2] Det är också försett med muskler som ger en viss rörlighet.[3]
Organet kan avge mycket kraftigt ljus. Ljuset bildas genom att enzymet luciferas verkar på substratet luciferin. Utgångsmaterialet för detta luciferin kan kanske komma från dinoflagellater som förtärs av lysräkor, men detta är inte helt klarlagt. Liksom för övriga bioluminiscenta djuphavsorganismer är det okänt vilken funktion lysförmågan fyller för lysräkor.
Släkten inom familjen
[redigera | redigera wikitext]- Euphausia Dana, 1852
- Meganyctiphanes Holt och W. M. Tattersall, 1905
- Nematobrachion Calman, 1905
- Hansarsia Shaw, 2023
- Nyctiphanes G. O. Sars, 1883
- Pseudeuphausia Hansen, 1910
- Stylocheiron G. O. Sars, 1883
- Tessarabrachion Hansen, 1911
- Thysanoessa Brandt, 1851
- Thysanopoda Latreille, 1831
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: lysräkor (Euphausiidae), läst 2025-11-18
- ^ Dahl, E. (1972) Evertebratzoologi. Almqvist & Wiksell, Stockholm
- ^ P. J. Herring; E. A. Widder (2001). ”Bioluminescence in Plankton and Nekton”. Encyclopedia of Ocean Science. "1". Academic Press, San Diego. Sid. 308–317. ISBN 0-12-227430-X.