Iberisk stenbock

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Iberisk stenbock
Status i världen: Nära hotad[1]
Capra pyrenaica.jpg
Iberisk stenbock
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning Idisslare
Ruminantia
Familj Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj Getdjur
Caprinae
Släkte Getter
Capra
Art Iberisk stenbock
C. pyrenaica
Vetenskapligt namn
§ Capra pyrenaica
Auktor Schinz, 1838
Synonymer
  • Spansk stenbock
Hitta fler artiklar om djur med

Iberisk stenbock (Capra pyrenaica) är en art inom släktet getter som förekommer på iberiska halvön. Arten kategoriseras som nära hotad av Internationella naturvårdsunionen.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Iberisk stenbock är mindre och spensligare än alpstenbocken. Kroppen utan svans mäter 100–140 centimeter, mankhöjden är 65–75 centimeter och den väger cirka 40 kilogram. Den har ljusbrun päls som påminner om besoargetens (Capra aegagrus aegagrus). Under sommaren är pälsen ljusare eller rödaktig. Hannarnas horn, som har en annan form än alpstenbockens horn, är först böjd utåt samt uppåt och sedan inåt och nedåt, och uppgår till 75 centimeter. Honorna har mycket korta, nästan helt raka horn.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Trots att den till utseendet skiljer sig från alpstenbocken har dessa två arter liknande genetiska egenskaper varför vissa auktoriteter behandlar dem som samma art.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekom ursprungligen i Pyrenéerna och andra bergskedjor i Spanien och Portugal. På grund av jakt minskade beståndet betydligt.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Iberisk stenbock delas upp i fyra underarter. Av dessa är två utdöda:

  • C. p. lusitanica – utrotad på 1890-talet.
  • C. p. pyrenaica – levde i Pyrenéerna. Den sista honan dog år 2000.
  • C. p. hispanica – förekommer i sydöstra Spanien.
  • C. p. victoriae – förekommer i centrala Spanien

Indelningen i fyra underarter har genom åren varit omdiskuterad. Indelningen har diskuterats eftersom den enbart baseras på morfologiska karaktärer som pälsfärg och hornform. Resultat från ett par genetiska analyser har ytterligare spätt på frågetecken. En genetisk analys av Manceau et al. 1999, som dock inte inkluderade C. p. lusitanica eftersom den sedan länge varit utrotad vid tidpunkten, fann inget stöd för underarterna C. p. hispanica och C. p. victoriae, men indikerade att populationen i Pyrenéerna skiljde sig från andra spanska populationer. Även andra auktorer (exempelvis Acevedo och Cassinello 2009) har påpekat att det behövs en översyn av taxonomin som integrerar genetiska och morfologiska tillvägagångssätt för att beskriva och urskilja underarter.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Liksom andra stenbockar och vildgetter lever dessa djur i bergiga och klippiga regioner. Angående levnadssätt och föda finns nästan inga skillnader till alpstenbocken. Iberisk stenbock äter alltså gräs, örter och löv. Parningstiden ligger mellan november och januari. Under dessa månader lever de i grupper på ungefär 10 individer som består av hannar och honor. I februari lämnar de full utvecklade hannarna gruppen. Inte full utvecklade hannar lämnar flocken i april. Dräktigheten varar i cirka 6 månader och slutar i april eller maj med födelsen av ett enda ungdjur, i sällsynta fall tvillingar.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Iberisk stenbock kategoriseras som nära hotad (NT) av Internationella naturvårdsunionen. Arten håller på att återhämta sig efter att den minskat kraftigt, framförallt på grund jakt. Två av de fyra underarter som arten traditionellt har delats upp i, är utdöda. C. p. pyrenaica utrotades under 1800-talet på den franska sidan av Pyrenéerna. 1980 fanns på den spanska sidan cirka 30 individer kvar. Den sista honan dog den 6 januari 2000.[källa behövs] Det är oklart varför taxonet, trots bestående skyddsåtgärder dog ut. Det antas att dessa djur var känslig för sjukdomar som överfördes från kor och tamgetter. Alla försök att återskapa underarten genom kloning har hittills misslyckats.[källa behövs]

Populationerna som finns idag har jämförelsevis säkra bestånd. C. p. hispanica i sydöstra Spanien omfattar ungefär 8 000 exemplar. C. p. victoriae som förekommer i centrala Spanien var 1905 nästan utrotad. Skyddsåtgärder för de sista 12 individerna resulterade i att beståndet ökade och idag uppskattas populationen till 3 500 individer. Trots detta listas underarten fortfarande som hotad.[källa behövs]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Capra pyrenaicaIUCN:s rödlista, auktor: Caprinae Specialist Group (1996), version 8 maj 2006
  2. ^ Phylogenetic Reconstructions in the Genus Capra (Bovidae, Artiodactyla) Based on the Mitochondrial DNA Analysis. Russian Journal of Genetics, 2007, vol. 43, nr. 2, sid: 181–189.
  3. ^ Maas, P.H.J. (2012). ”Portuguese Ibex - Capra pyrenaica lusitanica”. The Sixth Extinction Website. http://www.petermaas.nl/extinct-archive/speciesinfo/portugueseibex.htm. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  • Macdonald D. : Die Große Enzyklopädie der Säugetiere. Könemann Verlag in der Tandem Verlag GmbH, Königswinter, 2004.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]