Ibrahim (islamisk profet)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ibrāhīm (arabiska: ابراهيم), (svenska: Abraham[1]) den bibliska patriarken Abraham, är en av de viktigaste profeterna inom islam. Han var Tarakhs son och fader till Isak (Isaq) och profeten Ismael (Ismail), hans förstfödde son, som anses vara arabernas stamfader. Ibrahim kallas för Abraham på svenska[2]. På arabiska uttalas Ibrahim för "Khalil Allah", vilket betyder Guds vän på svenska. Hans far dog när han var mycket ung och han uppfostrades sålunda av sin polyteistiske farbror, Azar.

På grund av arvet från Abraham går religionerna islam, kristendom och judendom ofta under beteckningen abrahamitiska religioner.

Den fjortonde suran i Koranen är uppkallad efter Abraham (Ibrahim), se Ibrahim (sura).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

När profeten Abraham föddes, regerade en kung vid namn Namrud, som trodde att han själv var Gud. En astrolog hade sagt till Namrud att det snart skulle komma en profet, som skulle störta honom och uppmana folket att be till Gud. Namrud blev rädd att förlora makten. Han befallde att alla män och kvinnor i hela landet skulle leva skilda åt så att inga barn skulle födas. Han trodde att han kunde ändra Guds beslut. Abraham föddes och hans mor gömde honom i en grotta utanför staden tills han blev 13 år gammal. Då trodde hon att hon kunde visa upp honom utan fara för hans liv. Stadens invånare dyrkade avgudar (statyer), stjärnor, månen och solen. Abraham sade till dem att i stället be till solens, månens och stjärnornas skapare. Han sade också att de inte skulle dyrka statyer. En dag, när hela befolkningen hade gått ut ur staden, gick han till platsen där statyerna fanns och slog sönder dem alla utom den största. När folket återvände och såg de sönderslagna statyerna, rusade de mot Abraham och sade: ”Är det du som har gjort detta mot våra gudar, Abraham?” (Koranen 21:62)

Abraham, som ville att de skulle förstå hur hjälplösa statyerna var, bad dem ställa en fråga till den största statyn, som fanns kvar. Människorna visste mycket väl att deras gud inte kunde tala och böjde sina huvuden skamset och sade: ”Du vet mycket väl att statyer inte kan tala.” (Koranen 21:65) Arbaham svarade : Skall ni då dyrka något som varken kan hjälpa eller skada er.” (Koranen 21:66)

Han ville visa hur värdelösa deras gudar var, men människorna var envisa. De ville inte erkänna att de var besegrade. De ville göra sig av med Abraham. Därför byggde de en väldig eldstad och samlade ved under en hel månad. Sedan spände de fast honom i en katapult och sköt in honom i elden. Många änglar kom och erbjöd sig att rädda honom. Abraham sade att det var en angelägenhet mellan honom och hans Herre Gud. I Koranen (21:69) säger Gud: ”O eld, bli kall och rädda Abraham.”

Namrud blev utom sig, när han från taket av sitt palats såg, hur elden förvandlades till en trädgård. Abraham lämnade staden Babul och begav sig till Syrien. Från Syrien fortsatte han till Gaza. På vägen dit mötte han en kung, som skänkte en slavkvinna vid namn Hagar (Hadjira) till Abrahams hustru Sara. Sara gav Hagar till Abraham. Sara hade själv inga barn och Abraham bad till Gud om att få ett barn: ”O min Herre skänk mig en rättskaffens son.” (Koranen 37:100)

Genom Hagar gav Gud Abraham en son, som fick namnet Ismael. När Ismael föddes, var Abraham 86 år gammal. Sara var missnöjd och profeten tog Hagar och Ismael till den plats, som idag heter Mecka, och lämnade dem där. Snart tog vattnet slut för Hagar och hennes son Ismael. Hadjira sprang mellan de två kullarna Safa och Marwa och letade efter vatten. Plötsligt såg hon vatten spruta fram under sonen Ismails häl. Källan finns där än idag och heter Zamzam, som betyder mycket vatten. Snart bosatte sig en stam, som hette Banu Djurham runt källan och staden Mecka växte. Abraham besökte dem ofta.

Enligt den bibliska patriarken ska Abraham fått order av gud att offra Isak på Moria Berg, men som återkallats i sista stund. Islams tolkning är att Arbraham (Ibrahim) ska ha drömt en dröm kring hur han offrar den förstfödde sonen. Denna dröm ska Ibrahim fått från Gud, när Ismael var 13 år. Ibrahim berättade drömmen för Ismael, som sade till sin far, profeten Abraham (Ibrahim), att han skulle göra såsom Gud hade befallt. På vägen till Mina, där Ibrahim skulle offra Ismael, försökte Satan tre gånger hindra Ibrahim från att utföra Guds befallning, men misslyckades. När Ibrahim trodde att han hade offrat Ismael, hade han istället dragit kniven över hans hals.

Då såg han Ismael stå där oskadd bredvid och på Ismaels plats låg en bagge. Abraham trodde att Gud avvisat hans offergåva men i det ögonblicket hörde han en röst säga: ” O Ibrahim, du har visat att drömmen var sann och vi belönar dem som gör rätt.” (Koranen 37:105)

Eid al-adha firas till minnet av Ibrahims offer. Gud säger i Koranen (3:91): ”Aldrig skall du uppnå rättfärdighet om du inte på Guds väg ger bort det du älskar mest.”

På Guds befallning byggde Abraham och Ismael Kaba nära källan Zamzam. Platsen, där Abraham enligt Islam stod, finns också kvar och kallas Maqame Ibrahim. Gud gjorde klippan, som han stod på, mjuk och hans fotavtryck syns där än idag. Ibrahim bad till Gud att göra Kaba till en tillflyktsort for människorna. Han bad också att hans efterkomma skulle bli goda människor och att en del av dem skulle bli ledare (imamer).

Se även[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Abraham | Svenska Akademien”. www.svenskaakademien.se. http://www.svenskaakademien.se/almanackan/abraham. Läst 30 januari 2016. 
  2. ^ ”Abraham | Svenska Akademien”. www.svenskaakademien.se. http://www.svenskaakademien.se/almanackan/abraham. Läst 30 januari 2016.