Illit
| Illit | |
 Illit | |
| Kategori | Fyllosilika |
|---|---|
| Dana klassificering | 71.02.02d.02 |
| Strunz klassificering | 9.EC.60 |
| Kemisk formel | (K,H3O)(Al,Mg,Fe)2(Si,Al)4O10[(OH)2,(H2O)] |
| Färg | gråvit till silvervit, gröngrå |
| Förekomstsätt | glimmerhaltiga aggregat |
| Kristallstruktur | monoklint |
| Spaltning | perfekt på {001} |
| Hållbarhet | spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 1 - 2 |
| Glans | pärlemor till gråaktig |
| Polerad glans | glasartad, pärlande på {010} |
| Refraktion | nα = 1,535 – 1,570 nβ = 1,555 – 1,600 nγ = 1,565 – 1,605 |
| Ljusbrytning | Biaxial (-) |
| Transparens | genomskinlig |
| Streckfärg | vit |
| Densitet | 2,6 – 2,9 |
| Referenser | [1][2][3] |
Illit, även kallad hydromika eller hydromuskovit,[4] är en typ av lermineral som tillhör gruppen skiktade silikater. Den är ett aluminosilikatmineral som ingår i gruppen av fältspatleror och är känt för sina karakteristiska kristallina strukturer och egenskaper.
Illit består huvudsakligen av kaliumaluminiumsilikat och är en grupp av närbesläktade icke-expanderande lermineraler. Illit är en sekundär mineralfällning och ett exempel på ett fyllosilikat eller skiktat aluminiumsilikat. Dess struktur är en 2:1 sandwich av skikt av kiseldioxidtetraeder (T) – aluminiumoxidoktaeder (O) – kiseldioxidtetraeder (T).[5] Utrymmet mellan denna T-O-T-sekvens av lager upptas av svagt hydratiserade kaliumkatjoner som är orsak till frånvaron av svullnad. Strukturellt är illit ganska lik muskovit med något mer kisel, magnesium, järn och vatten och något mindre tetraedriskt aluminium och mellanskikt av kalium.
Den kemiska formeln för illit är ungefär (K,H3O)(Al,Mg,Fe)2(Si,Al)4O10[(OH)2,(H2O)],[2] vilket återspeglar dess komplexa sammansättning.
Illit har en skiktad kristallstruktur, vilket innebär att dess molekyler är ordnade i skikt. Mellan dessa skikt finns det ofta vattenmolekyler och positivt laddade joner.
Illit kan vara vit, grå, gul eller röd beroende på föroreningar. Det har en skivig glans och en relativt mjuk struktur.
Illit är vanligt i sediment, jordar och lerhaltiga sedimentära bergarter såväl som i vissa låggradiga metamorfa bergarter. Den järnrika medlemmen av illitgruppen, glaukonit, i sediment kan särskiljas genom röntgenanalys.[6]
Illit och andra lermineraler spelar en viktig roll i jordbildningsprocesser och påverkar markens egenskaper, såsom dess förmåga att hålla vatten och näringsämnen. De används också i olika industriella tillämpningar, inklusive keramik och olje- och gasutvinning.
Katjonbytarkapaciteten (CEC) hos illit är mindre än för smektit men högre än den för kaolinit, vanligtvis runt 20 – 30 mekv/100 g.
Illit beskrevs 1937 först som förekomster i Maquoketa-skiffern i Calhoun County, Illinois, USA. Namnet härleddes från dess typläge i Illinois.[1]
Brammallit är en natriumrik analog. Avalit är en krombärande sort som har beskrivits från berget Avala, Belgrad, Serbien.[7]
Zipao-'jade' är en prydnadsform av illit som visar band av rödlila och blekgulgröna. Det kan snidas in i hängen och andra prydnadsföremål.
Kristallinitet[redigera | redigera wikitext]
Kristalliniteten hos illit har använts som en indikator på metamorf kvalitet i lerbärande bergarter som metamorfoserats under förhållanden mellan diagenes och låggradig metamorfism.[8] Med stigande temperatur tros illiten genomgå en omvandling till muskovit.[9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Illite, 24 januari 2024..
Mitchell JK (1993). ”Ch. 3: Soil Mineralogy”. Fundamentals of soil behavior (2nd). New York: John Wiley and Sons, Inc. sid. 32. ISBN 9780471463023
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Illite: Mineral information, data and localities”. www.mindat.org. http://www.mindat.org/min-2011.html. Läst 3 april 2019.
- ^ [a b] ”Illite Mineral Data”. webmineral.com. http://webmineral.com/data/Illite.shtml. Läst 3 april 2019.
- ^ Drits, V. A.; Zviagina, B. B.; McCarty, D. K.; Salyn, A. L. (1 februari 2010). ”Factors responsible for crystal-chemical variations in the solid solutions from illite to aluminoceladonite and from glauconite to celadonite”. American Mineralogist 95 (2–3): sid. 348–361. doi:.
- ^ ”Hydromuscovite: Mineral information, data and localities”. www.mindat.org. http://www.mindat.org/min-9603.html. Läst 27 augusti 2023.
- ^ ”USGS OFR01-041: Illite Group Minerals”. USGS Coastal and Marine Geology Program. https://pubs.usgs.gov/of/2001/of01-041/htmldocs/clays/illite.htm. Läst 3 april 2019.
- ^ Brindley GW, Brown G (1980). Crystal Structures of Clay Minerals and Their X-ray Identification. Mineralogical Society Monograph (3rd). UK: Mineralogical Society. ISBN 9780903056083. https://books.google.com/books?id=KhAJAQAAIAAJ
- ^ ”Avalite: Mineral information, data and localities”. www.mindat.org. https://www.mindat.org/min-435.html. Läst 3 april 2019.
- ^ Frey M, Robinson D (1999). Low-Grade Metamorphism. Wiley. sid. 61–107. ISBN 9780632047567. https://books.google.com/books?id=n4Sxrlq1g58C&pg=PA61
- ^ Gharrabi M, Velde B, Sagon JP (1998). ”The Transformation of Illite to Muscovite in Pelitic Rocks: Constraints from X-ray Diffraction”. Clays and Clay Minerals 46 (1): sid. 79–88. doi:.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Illit.
