Kalium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kalium
Nummer
19
Tecken
K
Grupp
1
Period
4
Block
s
Na

K

Rb
ArgonKaliumKalcium
[Ar] 4s1
19K
   

Potassium.JPG


Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa 39,0983(1)[1] u
Utseende Silvergrå
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t. 0,862 g/cm3
– flytande, vid smältpunkten 0,828 g/cm3
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 336,53 K (63,38 °C)
Kokpunkt 1032 K (758,85 °C)
Kritisk punkt 2223 K (1949,85 °C)
16 MPa[2]
Molvolym 45,94 × 10−6 m3/mol
Värmevärde −182 J/(kg × K)
Smältvärme 2,334 kJ/mol
Ångbildningsvärme 79,1 kJ/mol
Specifik värmekapacitet 757,8 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet 29,6 J/(mol × K)
Atomära egenskaper
Atomradie 227 pm
Kovalent radie 203 pm
van der Waalsradie 275 pm
Elektronaffinitet 48,4 kJ/mol
Jonisationspotential Första: 418,8 kJ/mol
Andra: 3052 kJ/mol
Tredje: 4420 kJ/mol
Fjärde: 5877 kJ/mol
(Lista)
Arbetsfunktion 2,3[3] eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ar] 4s1
e per skal 2, 8, 8, 1
Electron shell 019 Potassium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd +1, −1
Oxider (basicitet) K2O (starkt basisk)
Elektronegativitet 0,82 (Paulingskalan)
0,734 (Allenskalan)
Normalpotential −2,931 V (K+ + e → K)[4]
Diverse
Kristallstruktur Kubisk rymdcentrerad (bcc)
Kristallstruktur
Ljudhastighet 2000 m/s
Termisk expansion 83,3 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga 102,5 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet 1,43 × 107 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet 72 × m (20 °C)
Magnetism Paramagnetisk[5]
Magnetisk susceptibilitet 5,7 × 10−6[6]
Youngs modul 3,53 GPa
Skjuvmodul 1,3 GPa
Kompressionsmodul 3,1 GPa
Mohs hårdhet 0,4
Brinells hårdhet 0,363 MPa
Identifikation
CAS-nummer 7440-09-7
Pubchem 5462222
RTECS-nummer TS6460000
Historia
Upptäckt och första isolation Humphry Davy (1807)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Kaliumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
38K {syn.} 7,636 min β+ 0,4 38Ar
39K 93,26 %
Stabil
40K 0,012 % 1,277 × 109 a β
ε
1,311
1,505
40Ca
40Ar
41K 6,73 %
Stabil
Säkerhetsinformation
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [7]
02 – Brandfarlig
Brandfarlig
05 – Frätande
Frätande





H-fraser H260, H​314
EUH-fraser Mall:EUH-fras
P-fraser P223, P​231+232, P​280, P​305+351+338​, P​370+378​, P422
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [7]
Brandfarlig
Brandfarlig
(F)
Frätande
Frätande
(C)





R-fraser R14/15​, R​34
S-fraser S(1/2)​, S​8​, S​45
NFPA 704

NFPA 704.svg

3
3
2
W
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Kalium är ett grundämne och spårämne. Kalium tillhör gruppen alkalimetaller och är vanligt förekommande i naturen.

Kalium oxideras hastigt i luften, och är mycket reaktiv med vatten. I naturen förekommer ofta kalium bundet till salt i till exempel havet, men det förekommer också i olika mineralföreningar. På grund av dess höga vattenlöslighet används det ofta i industrin.

Det är ett viktigt spårämne för djur och växter, där det verkar på cellnivå och i fråga om nervsignalöverföring. I människor reglerar kalium vatten-syrabalansen och vätskebalans. I muskelvävnadernas cellvätska är kalium den viktigaste katjonen.[8] Brist på kalium kallas hypokalemi och patologiskt höga värden kallas hyperkalemi.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Metalliskt kalium reagerar våldsamt med vatten under reaktionen:

2K + 2H2O → 2KOH + H2 (KOH = kaliumhydroxid)

där vätet (H2) sedan reagerar med luftens syre och bildar vatten. Detta är en exoterm reaktion.

Fysiologiskt kalium[redigera | redigera wikitext]

Människans behov av kalium tillgodoses genom intag av kaliumklorid eller andra kaliumsalter. Normalt får vi i oss lagom mycket kalium via maten, men vissa livsmedel (som öl) kan bidra till en överkonsumtion av kaliumklorid, vilket ger en obalans mellan kalium- och natriumhalten i kroppen.[9] En sådan obalans kan mötas med intag av natriumklorid.[9]

Rekommenderat dagligt intag är för barn 0,8-2 g. För vuxna personer är dagsrekommendationen 2,5 g, alternativt för kvinnor 3,1 g och män 3,1-3,5 g. Se vidare RDI-tabell. Kalium finns rikligt i banan och avokado.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Kalium kommer från arabiskans لْيَه al-qalyah, 'aska från plantor', genom ombildning från alkali. Ett äldre tekniskt namn på kalium är potassium (av pottaska), som fortfarande används på bland annat engelska.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det var först under 1700-talet som man lärde sig att skilja mellan natrium- och kaliumföreningar. Kaliumhydroxiden och karbonatet kallades då vanligen vegetabiliskt alkali (erhållet från växtaska), medan motsvarande natriumföreningar kallades mineraliskt alkali. [10]

Den förste som lyckades bevisa att kaliumsalt var ett annat salt än natriumsalt var Georg Ernst Stahl år 1704. 1789 upptogs det av Antoine Lavoisier i dennes lista över kemikalier. Kaliummetall isolerades första gången den 6 oktober 1807, av Humphry Davy genom elektrolys av kaliumhydroxid på ett platinableck med en hög strömstyrka. [10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  2. ^ Mall:RubberBible92nd
  3. ^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Festkörper. 2. Auflage. De Gruyter, Berlin 2005, ISBN 978-3-11-017485-4 (Lehrbuch der Experimentalphysik. Band 6), S. 361.
  4. ^ Mall:CRC Handbook
  5. ^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds, in Mall:RubberBible86th
  6. ^ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. ISBN 0-8493-0470-9. Werte dort sind auf g/mol bezogen und in cgs-Einheiten angegeben. Der hier angegebene Wert ist der daraus berechnete maßeinheitslose SI-Wert.
  7. ^ [a b] Ur CLP-förordningen gällande CAS-Nr. 7440-09-7 i IFA:s GESTIS-ämnesdatabas (Kräver JavaScript) (ty, en).
  8. ^ http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D01.268.549.550&tool=karolinska
  9. ^ [a b] Ulf Ellervik (2011) Ond kemi : berättelser om människor, mord och molekyler. Fri tanke förlag. ISBN 978-91-86061-30-2.
  10. ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011