Indigofink

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Indigofink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Indigo Bunting by Dan Pancamo 4.jpg
Adult hane i häckningsdräkt
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Kardinaler
Cardinalidae
Släkte Passerina
Art Indigofink
P. cyanea
Vetenskapligt namn
§ Passerina cyanea
Auktor (Linné, 1766)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Indigofink[2] (Passerina cyanea) är en nordamerikansk fågel i familjen kardinaler inom ordningen tättingar.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Indigofinken är en flyttfågel som häckar i Kanada och USA och övervintrar så långt söderut som Stora Antillerna, Colombia och Venezuela.[3] Den är en sällsynt gäst i Europa, men troligen rör sig de allra flesta fynden om förrymda burfåglar, bland annat det enda svenska fyndet i Tynderö, Medelpad 28 april till första maj 1989.[4] Det har dock gjorts över 50 fynd i Azorerna, vilket tyder på att en viss andel trots allt har ett ursprung från Nordamerika.[5]

Utbredningsområde
      Häckningsområde (sommar)
      Område där arten vanligtvis uppträder under flytten
      Vinterkvarter

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

I Nordamerika hybridiserar indigofinken ofta med lazulifinken (Passerina amoena) där deras utbredningsområden möts. Forskning tyder på att de är varandras närmaste släktingar, men utgör två skilda arter.[6][7][8]

Fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Indigofinken är en liten finkliknande fågel, 11,5-13 centimeter lång. Könen skiljer sig kraftigt åt i utseendet. Medan hanen är lysande coelinblå med indigoblått huvud och svart stjärt med coelinblå kanter är honan enhetligt brunfärgad, något ljusare under än ovan, med ett otydligt vingband och svagt streckad under. Hanen antar dock en brun fjäderdräkt vintertid. Näbben är kort och konisk. Honans näbb är ljusbrun med en blå nyans, medans hanens övre näbbhalva är brunsvart och den undre ljusblå.[9] Fötterna och benen är svarta eller grå.[10]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Indigofinkens varningsläte är ett skarpt tjipp!, medan kontakt- och flyktlätet är ett högfrekvent surrande zeeep.[11] Sången är likaså högfrekvent och surrande två till fyra sekunder lång ramsa: suit-suit tjiu-tjiu suit-suit. Hanen sjunger ofta från en sittplats i busktoppar och på stolpar.[12]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Indigofinkens bo.

Indigofinken trivs buskiga skogskanter, öppen lövskog, fält och ungskog.[13] Den bygger sitt bo i en tät buske eller lågt träd, oftast mellan tre decimeter och en meter över marken. Honan bygger boet av löv, gräs, kvistar och bark, och fodrar det med mjukare gräs eller hår från vitsvanshjort. Hon lägger oftast tre till fyra vita ägg och ruvar dem ensam i 12-13 dagar.[14][15] De flesta par lägger två kullar och hanen kan mata nykläckta ungar samtidigt som honan ruvar nästa kulls ägg.[16]

Brunhuvad kostare parasiterar ofta på indigofinken,[17] som överger boet ifall kostaren lägger sitt ägg innan indigofinken lagt sina. Indigofinkarnas ägg kläcks, men ungarna har svårare att klara sig i konkurrens med kostarens unge.[18]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Indigofinken söker efter föda på marken eller i träd och buskar.[19] Under häckningssäsong födosöker den på egen hand efter insekter, frön och bär. Under vinten födosöker den gärna i flock, då oftast på jakt efter frön, men också knoppar och insekter om de finns tillgängliga. Indigofinken dricker inte regelbundet, utan får tillräckligt med vatten från födan.[10]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Passerina cyanea Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Indigofink, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av indigofink i Västpalearktis
  6. ^ Carling, M.D., and R.T. Brumfield (2008), Integrating Phylogenetic and Population Genetic Analyses of Multiple Loci to Test Species Divergence Hypotheses in Passerina Buntings, Genetics 178, 363-377.
  7. ^ Carling, M.D., and R.T. Brumfield (2009), Speciation in Passerina buntings: introgression patterns of sex-linked loci identify a candidate gene region for reproductive isolation, Mol. Ecol. 18, 834-847.
  8. ^ Carling, M.D., I.J. Lovette, and R.T. Brumfield (2010), Historical Divergence and Gene Flow: Coalescent Analyses of Mitochondrial, Autosomal and Sex-Linked Loci in Passerina Buntings, Evolution 64, 1762-1772.
  9. ^ Passerina cyanea. Audubon Society. 2003. http://www.audubon.org/bird/BoA/F15_G4b.html. Läst 29 juli 2008. 
  10. ^ [a b] Zumberg, R (1999). Passerina cyanea. Animal Diversity Web. University of Michigan Museum of Zoology. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Passerina_cyanea.html. Läst 12 juli 2008. 
  11. ^ Eliott, Lang (2004). Know Your Bird Sounds. Stackpole Books. sid. 23. ISBN 0-8117-2964-8. https://books.google.com/books?id=F_8UJLFw8SkC&pg=PA23 
  12. ^ Kaufman, Kenneth (2001). Birds of North America. HMCo Field Guides. sid. 366. ISBN 0-618-13219-8. https://books.google.com/books?id=eEty2_87bSkC&pg=PA366 
  13. ^ Sibley, Charles Gald; Burt Leavelle Monroe (1991). Distribution and Taxonomy of Birds of the World. Yale University Press. sid. 775. ISBN 0-300-04969-2. https://books.google.com/books?id=Wk-vyrNVAccC&pg=PA775 
  14. ^ Harrison, Hal H. (2001). A Field Guide to Western Birds' Nests. HMCo Field Guides. sid. 231. ISBN 0-618-16437-5. https://books.google.com/books?id=uSSl_f83LFEC&pg=RA1-PA231 
  15. ^ ”Indigo Bunting”. All About Birds. Cornell Lab of Ornithology. 2003. http://www.birds.cornell.edu/AllAboutBirds/BirdGuide/Indigo_Bunting_dtl.html. Läst 12 juli 2008. 
  16. ^ Fergus, Charles (2000). Wildlife of Pennsylvania and the Northeast. Stackpole Books. sid. 316–317. ISBN 0-8117-2899-4. https://books.google.com/books?id=T4gLRnplhVwC&pg=PA316 
  17. ^ Terres, J. K. (1980). The Audubon Society Encyclopedia of North American Birds. New York, NY: Knopf. sid. 290. ISBN 0-394-46651-9 
  18. ^ Johnsgard, Paul A. (1997). The Avian Brood Parasites: Deception at the Nest. Oxford: Oxford University Press. sid. 349. ISBN 0-19-511042-0. https://books.google.com/books?id=hhhRGJNqQhIC&pg=PA349 
  19. ^ Kaufman, Kenneth (2001). Lives of North American Birds. HMCo Field Guides. sid. 569. ISBN 0-618-15988-6. https://books.google.com/books?id=JhJwsTkYkoIC&pg=PT75 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]