Induktiv sensor
.svg)
1. Fältsensor
2. Oscillator
3. Demodulator
4. Vippa
5. Utgång
En induktiv sensor, även kallad induktiv givare, är en elektronisk lägesgivare som registrerar metalliska föremål utan vidrörelse.[1]
Teknik[redigera | redigera wikitext]
Induktiva sensorer är uppbyggda med hjälp av en elektromagnetisk svängningskrets som består av en kondensator och en spole som producerar ett högfrekvent magnetfält vid den aktiva sensorn. Så snart ett elektriskt ledande föremål närmar sig denna yta absorberas en del av föremålets elektromagnetiska energi. Vilket bidrar till att en försvagning av magnetfältet vilket innebär att amplituden hos oscillatorn minskar. Eftersom det finns ett direkt förhållande mellan amplitud och avståndet hos de ledande föremål kan en signal skickas så snart föremålet har uppnått ett definierat arbetsavstånd.[2]
Användningsområden[redigera | redigera wikitext]
Vanliga användningsområden för induktiva sensorer inkluderar metalldetektorer, trafikljus, biltvättar, och en mängd automatiserade industriella processer. Eftersom sensorerna inte kräver fysisk kontakt är de särskilt användbara för applikationer som exempelvis innefattar mycket smuts och vibrationer. Då sensorerna arbetar beröringsfritt utsätts de inte för mekanisk nötning.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Givare”. Liros Electronic. 4 april 2012. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160811183413/http://www.liros.se/sensors/givare.html. Läst 24 maj 2012.
- ^ ”Inductive Sensors”. Pepperl+Fuchs GmbH. 4 april 2012. Arkiverad från originalet den 5 april 2014. https://web.archive.org/web/20140405042652/http://www.pepperl-fuchs.com/global/en/2747.htm. Läst 25 maj 2012.