Inger Juel
| Inger Juel | |
 Inger Juel. | |
| Född | Else Maren Dorthe Inger Wibeke Nielsdotter Juel 18 september 1926 Jönköping, Sverige |
|---|---|
| Död | 12 augusti 1979 (52 år) Lund, Sverige |
| Aktiva år | 1947–1968 |
| Make | Ulf Björkman (g. 1948–1953; skild) Mogens Lind (g. 1962–1967; änka) Jan-Öjvind Swahn (g. 1968–1979; hennes död) |
| IMDb SFDb | |
Else Maren Dorthe Inger Wibeke Nielsdotter Juel Swahn, född Juel 18 september 1926 i Jönköping, död 12 augusti 1979 i Lund[1], var en svensk skådespelare och sångerska. Hon var dotter till översten Niels Juel och sångerskan Karin Juel.[2]
Biografi
Inger Juel genomgick Dramatens elevskola 1944–1947.[2] Hon debuterade på film 1947 i Anders Henriksons Det vackraste på jorden och medverkade i sammanlagt 27 långfilmer.
Juel skivdebuterade 1948 och spelade in ett flertal grammofonskivor under sin karriär. Hon var medlem i Juel-trion där även hennes mor och halvbror Bengt Järrel ingick.
På teaterscenen blev hon hyllad för sina insatser i operetter och musikaler som bl.a. Tolvskillingsoperan och Oh mein Papa. Hon spelade i Knäppupp-revyn Ryck mig i snöret 1964 och i Hagge Geigerts revy Slaget om Andersson på Lisebergsteatern i Göteborg 1967.
Inger Juel var 1948–1953 gift med flygvapenpiloten Ulf Björkman, 1962 med den danske journalisten Mogens Lind, blev änka 1967, och gifte sig sista gången 1968 med professor Jan-Öjvind Swahn. I första giftet blev hon mor till sångerskan Thérèse Juel. 1960 fick hon sonen Mikael Juel.[2]
Juel är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[3]
Filmografi (urval)
- 1941 – Dumbo
- 1947 – Det vackraste på jorden
- 1948 – Vart hjärta har sin saga
- 1949 – Jungfrun på Jungfrusund
- 1949 – Vi flyger på Rio
- 1949 – Kvinnan som försvann
- 1949 – Fängelse
- 1952 – Oppåt med Gröna Hissen
- 1952 – En fästman i taget
- 1954 – De röda hästarna
- 1954 – Dans på rosor
- 1954 – Café Lunchrasten
- 1955 – Farligt löfte
- 1955 – Giftas
- 1958 – Linje sex
- 1959 – Guldgrävarna
- 1960 – Tre önskningar
- 1961 – Karneval
- 1963 – Prins Hatt under jorden
- 1965 – Nattmara
- 1967 – Den vassa eggen
- 1968 – Vindingevals
TV-serier, TV-teater
- 1961 – Katten och kanariefågeln (TV-serie)
- 1961 – Frisöndag (TV-serie)
- 1962 – Välkomstmiddag (TV-serie)
- 1967 – Gumman som blev liten som en tesked (TV-serie)
Teater
Roller (urval)
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1954 | Oh, mein Papa Erik Charell och Paul Burkhard |
Hansjörg Boeger | Södra Teatern[4] | |
| 1957 | Lucille Early | No, No, Nanette Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar |
Egon Larsson | Oscarsteatern[5] |
| 1961 | Änkan | Det är aldrig för sent Felicity Douglas |
Åke Falck | Intiman[6] |
| 1964 | Medverkande | Nya ryck i snöret, revy Emil Norlander, Povel Ramel, Beppe Wolgers |
Åke Falck | Idéonteatern |
Referenser
Noter
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ [a b c] JUEL, E M D INGER W N, skådespelerska, Hägersten i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 663.
- ^ Hitta graven
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 34. 17 september 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-17/252/34. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25018&pos=108. Läst 15 juni 2015.
- ^ ”'Det är aldrig för sent'”. Dagens Nyheter: s. 16. 3 mars 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-03-03/60/16. Läst 22 augusti 2015.
Externa länkar
- Inger Juel på Svensk Filmdatabas.
- Inger Juel på Svensk Mediedatabas.
- Inger Juel på webbplatsen Svensk musik, film och revyer 1900–1960. Åtkomst 30 september 2012.